MaNos händer

söndag, september 30, 2007

Clean up woman

I fredags städade jag medan maken bakade tårtor. Hittade en legokatalog. Läste texten till ett dockhus i rosa: "Många roliga saker ingår, till exempel dammsugare och akvarium". Okej för akvarium, men sedan när är det roligt med dammsugning?

A boy named Sue

Nä, Sue blev det inte. Zakarias heter han. Hadar Zakarias. Så nu vet ni.

torsdag, september 27, 2007

Ingen vill veta var du köpt din tröja

In support of our incredibly brave friends in Burma: May all people around the world wear a red shirt on Friday 28. Please forward!"

tisdag, september 25, 2007

Some other time

Det som är mest tilltalande med Facebook är nog ändå möjligheten att få veta vad ens vänner och bekanta gör just nu i bara en mening. Det finns även en lockelse i att få dela med sig av vad man själv gör med hjälp av bara några få ord. Möjligen har det något att göra med min ständigt närvarande känsla av tidsbrist. En tidsbrist som jag måste bli vän med på något sätt. Ett sätt är ju förstås att inte inbilla sig att man ska hinna med så mycket. Jag har inte betraktat mig själv som någon tidsoptimist tidigare. Men det är ju inte så att man får mindre att göra när man får ett till barn. Det jag längtar mest efter att hinna med är att skriva och att läsa. I flera dagar har jag tänkt skriva nåt här. Och i min odagliga dagbok. Och lite annat. Men jag är som Alfons "Jag ska bara...och så kommer jag aldrig hit. Det är så mycket vardagsmysterier som ska lösas först. Som det om vem det är som fyller min diskbänk med smutsiga tallrikar varje dag.


Och jag längtar efter att göra ingenting. Eller snarare; att ha ro att göra ingenting och njuta av det.

söndag, september 23, 2007

Friends

Fint att få besök av en vän som man tror ska följa med på konsert på Pinkerton men som istället avfrostar ens frys och sedan stannar hemma hos en och sover. Vänner är bra att ha.

tisdag, september 18, 2007

Tänd ett ljus

Vad är det för fel när glödlamporna går hela tiden?

fredag, september 14, 2007

Changes

Med den bästa viljan i världen tror jag inte att man kan säga att jag är särskilt fåfäng. Du vill inte veta hur sällan jag borstar håret, tvättar glasögonen eller använder strykjärnet. Borstar tänderna gör jag dock varje dag:). Men en längtan gror i mig. Jag ska boka en ansiktsbehandling. Jag har aldrig varit på en sådan. Det finns människor som tror att de inte kan vara utan ansiktsbehandlingar. Jag har två skäl till att göra en ansiktsbehandling;

1. Jag vill verkligen tro att det är något jag unnar mig, något lyxigt, att någon tar hand om mig och min hud. Jag hoppas också att det känns skönt. Efteråt ska jag gå ut och stråla med min huds nya lyster.

2. Jag tror verkligen inte på att det funkar så. Jag vill göra en observation av själva grejen. Jag tror nämligen att det funkar precis tvärtom. Man går dit, är ganska nöjd med sig själv och det sätt man valt att leva sitt liv, man tror att man har någotsånär koll på tillvaron och att man själv i rätt så stor utsträckning kan påverka de val man gör. Man tänker "Idag ska jag unna mig något". När man kommer dit blir man satt på plats. Man kanske får en fråga om hur länge sedan det var man senast var på behandling. Och så ett vadvardetjagtänktehummande efter bekännelsen.Man får en kommentar här om plitorna och en till där om vikten av att använda en vadedetnuheterkräm regelbundet för ...ANNARS. Egentligen börjar det hela nog med en till synes spontant utslängd kommentar om något i ens ansikte som är det första behandlaren ser, något som måste vara uppenbart för alla som möts av detta ansikte men som jag själv aldrig tänkt närmare på. Och så kommer tanken till en: "Nä, varför har jag väntat så länge med att gå hit? Jag måste börja gå på behandling oftare. Såhär kan jag ju inte ha det!". Kanske köper man den där fantastiska krämen, den var ju dyr men vad ska man göra, man har ju i stort sett inget val. Och sedan får spegeln därhemma en lång tid framöver umgås med en långt mindre nöjd människa - och missnöjdhet kan verkligen göra människor fula.

Ungefär så. Så nu är det bara att testa.

tisdag, september 11, 2007

Neverending story

Bokko och Ninni bor i Malaysia. Ibland är Tinni med också. Ibland har de flyttat till Stockholm. Ninni och Bokko har en bebis. Den heter också Ninni.

Fantasikompisar är fint. Jag minns inte om jag haft några egna.

måndag, september 10, 2007

Carry me home

Jag ska på bärsjalsträff på onsdag. Alltså en träff för oss som bär barn i sjal. Sa jag oss? Jag bär inte i sjal. Än. Men jag tänkte spana in de andras sjalar och höra om för-och nackdelar. Kanske blir Hadar ett sjalbarn.

söndag, september 09, 2007

The times they are a-changin

Tänkte att jag skulle försöka nåt nytt och skriva här lite mer dagboksaktigt, alltså kanske nästan varje dag, för att komma igång med skrivandet. Det kommer kanske inte att bli lika intressant att läsa, och det återstår att se om jag lyckas plita ner nåt dagligen. Jag har aldrig varit särskilt daglig av mig med nåt, utom möjligen att jag brukar vakna varje dag. Faktum är att jag är en notoriskt odaglig typ.
Jag känner mig insnärjd av dagligheter som är för mitt bästa och lyckas alltid glömma bort. Bland det jag glömmer kan nämnas:
- skölja tänderna med fluor (tandläkaren)
- göra knipövningar (barnmorskan)
- stretcha hälsenorna (sjukgymnasten)
- smörja mig med en salva (barnmorskan)
- använda tandtråd (tandläkaren)
- äta vitamintillskott (barnmorskan)
- motionera (diabetessköterskan, pappa)

fredag, september 07, 2007

Imorgon är en annan dag

Egentligen vill jag skriva om spöken på lasarettet, om konsumtion och leksaker, om syltning och saftning och äppelplockning och om föräldraskap...men. Jag är så trött. En annan dag.