Staten och kapitalet

Jaha,staten och kapitalet sitter verkligen i samma båt,
eller vad ska man säga om att ännu statliga Nordea
har en ny chefsanalytiker som heter Annika Winsth?

Nånting värmer mig

Jag simmar ett par mornar i veckan. När jag vaknar och känner det aningens motigt att gå dit tänker jag på den Stora Belöningen efteråt, att få värma kroppen utifrån och in, i bastun. Fast efter ett antal "man-kanske-borde-säga-till-nån-i receptionen-men-det-har-väl-inte-hunnit-bli-varmt-än-tillfällen"så har jag förstått att det aldrig är särskilt varmt i den där bastun. Jag tänkte att det kanske berodde på att det skulle vara en kommunal bastu für alle, en bastu där man inte steker små barn, men en dag hörde jag en typ tioårig flicka säga till sin mamma: "Mamma, hur länge ska vi sitta i bastun?". Mamman svarar "en stund" och flickan säger då "men mamma jag fryser..."
Så jag kanske ska säga till i receptionen ändå. Jag måste träna mig på sånt, att klaga på servicesaker alltså.

Bastusar (jamen hur skriver man dem i plural då?) har tre funktioner, som jag ser det. Den första och uppenbaraste är att värma trötta frusna själar (och kroppar föralldel) och den andra är att ge tillfälle till att starta samtal med okända människor som råkar vara nakna (en situation jag annars väldigt sällan befinner mig i). Den tredje är att få chans att tjuvlyssna på tonårstjejer. I den här bastun brukar det vara störst chans till att få använda sig av den andra funktionen. Alltid något. För att få kontakt kan man börja med att klaga över någon obetydlig men retfull grej med den nyrenoverade simhallen. Till exempel nåt om hur trångt eller varmt det är i duscharna, hur kall bastun är eller hur små schampohyllorna är, "för det vet ju alla att kvinnor har minst tre flaskor med sig, schampo, balsam och duschcreme". Sist jag gjorde det fick jag riktigt bra napp. Det var en medelålders kvinna som eldade upp sig över alla brister i den nya relaxavdelningen, och hon hade minsann skrivit ett brev till ansvarig chef. Och så hade hon passat på att i brevet lägga till nåt om hur många pedofiler som var i farten på badhus och frågat om badhuschefen hade funderat på att sätta upp "fotografering förbjudet"-skyltar i duscharna. Konstigt nog, sa hon, hade han nästan tagit illa upp av det sista. Det tyckte hon var mycket märkligt.
Sådana ivriga utläggningar kan med inombordsskratt värma upp en frusen själ en hel dag till skillnad från den kalla bastun.