en liten återbetalning

Jag har en man med ganska liten koll på lönen, och han har en fru som visst har det också. De lärde får väl tvista om huruvida man kan begära att även jag ska ha koll på hans lön, däremot torde man väl kunna ha en blygsam önskan om att åtminstone lönekontoret hade koll på utbetalningarna och löneförhöjningen och sysselsättningsgraden och föräldraledigheten. För hade de det hade vi sluppit få besked om att vi är återbetalningsskyldiga för att maken fått ut för mycket lön under en tid. Tur att vi är så ekonomiska att vi åtminstone fattat att vi måste ha ett sparande. Annars hade det varit tristare än tristast att betala tillbaka 40 000 kronor. Vi klarar det. Men det kanske blir fler köpfria månader här framöver.

Ljust och fräscht

jovisst ja, jag kanske ska nämna att jag blivit ganska inspirerad av boken Ljust och fräscht" av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Tack Jenny och Håkan för tipset!
Oj vad jag har skrattat mig igenom boken, inte bara åt andra, utan även i högsta grad (generat) åt mig själv. För den är träffsäker. Du som inte läst den - gör det. Särskilt om du funderar på att bygga om eller ut eller flytta till ett bättre boende.

nästan köpfri september

Nå, hur ska mina regler se ut för en månad utan köp?
1. Jag får handla mat och förbrukningsvaror som tandkräm o.s.v. (om det verkligen inte går att gräva fram ur någon gömma)
2. Jag får köpa klädesplagg till barnen om det är akut (t.ex. att ett regnställ går sönder)
3. Jag får köpa present åt födelsedagsbarn om det inte finns något som passar i presentlådan
4. och - det kanske fuskigaste - jag får köpa upplevelser såsom teaterbiljetter eller mat på restaurang. Det vill jag inte vara utan.


Och allt annat ska jag verkligenverkligen försöka komma ihåg att inte köpa. Frånoch med torsdag till sista september. Och glömmer jag bort mig och köper så måste jag skänka motsvarande summa till drabbade av svältkatastrofen i Afrika.

Det här betyder att jag inte ska slinka in på loppisar när jag har en stund över. Jag ska inte kolla efter en lösning med extra frys om det inbegriper ett köp. Jag ska tänka mig för kring vad jag köper. Och jag ska ägna tid åt att tänka på annat än när jag ska få tid att fixa ditten och datten. Det ska bli skönt.

En annan månad kanske det blir internetfritt. Fast hur ska jag klara mig från det välbehövliga i att skriva här, oavsett huruvida jag vet om någon läser det skrivna eller inte?

Jag får nog med maken på köpfri månad också. Vi har bara inte hunnit prata ihop oss om det än. Kanske kommer andra regler att gälla för honom. Han får ju bestämma själv vilken nivå han vill lägga det på. (men jag får inte skicka honom att köpa saker jag inte får). Så.

Om fynd och återbruk

Jag har fastnat i ett fyndarbeteende. Jag har länge ursäktat mig med att jag fyndar på loppisar, och då är det okej. Jag menar, det sliter ju inte på miljön att återanvända, eller hur? Och tänk vad mycket mer personligt jag får det.

Varför har det blivit så många fynd på senare tid? Ett svar är att jag fått mer pengar sedan jag slutade plugga. Ett annat är att det finns en loppis bakom varje krök nuförtiden. En vanlig helg på väg till jobbet tror jag att jag lugnt kan räkna in sex loppisskyltar innan jag är framme.

En skön sommarkväll drog jag med barnen och mina föräldrar till ett café för att smaka på en välkänd räkmacka. Det visade sig att det var en tokstor loppis där. Fullt med folk. Och jag for, som vanligt, runt som en tok för att fynda. Helst skulle jag hitta nåt som jag förstod värdet av men inte de andra. Och jag tänkte än en gång att vad bra det är att folk äntligen har insett hur viktigt det är med återanvändning. Och att de förstått att vi kan få tag på nästan allt vi behöver begagnat.

Tills jag plötsligt vaknade till och insåg att det antagligen förhåller sig precis tvärt om. Där på loppisen fanns bord efter bord med saker vi inte behöver. Saker som vi lättvindligt köpt, för att vi vet att när vi tröttnat på dem så kan vi sälja dem vidare på loppis. Usch. Jag började känna loppisstanken. Jag är inte helt botad från fyndarbeteeendet. Men aningens trött på mig själv. En bra start, tror jag. Jag har bestämt mig för att prova att låta bli att köpa saker under nästa månad. Mer om det i nästa inlägg.

Arbetplatsen hemmet nu och då

Lägenhetens väggar bågnar. Vi har alldeles för mycket saker och vi håller för dålig ordning på det hela. Jag står inte ut. Jag som trott mig vara en kritisk konsument går hela tiden på att tro att livet blir enklare om jag köper ditten och datten.

Igår drog jag med mamma på visning av Kvinnors rum. Det är en finfin utställning som bybor i Bodbysund ordnat kring hur kvinnans arbetsplats hemmet har utvecklats under 150 år. Tyvärr är det försent för er som inte sett utställningen att faktiskt få se den, eftersom den visas sista gången idag, för att sedan rivas.

Det är svårt att tänka sig allt arbete som låg bakom anskaffandet av t.ex. en ny klänning i ett självhushåll kring 1850. (hålla får, klippa får, tvätta ull, karda ull, spinna tråd, väva tyg och så sy klänningen för hand). Och jag tänker på ting som utvecklats för enklare hantering av vardagens arbete (bykkar - tvättmaskin, sop - dammsugare, konservering -frys, eldstad - elektrisk spis, oljelampa - elbelysning). Och först tänker jag på kvinnans lättnad över moderniteterna. Och vad mycket tid och kraft hon måste sparat när de kom.


Sen tänker jag på vår ständiga förbättringsiver. På fångenskapen i hur mycket vi jobbar i lönearbete för att få råd med allt. På hur lite vi tror att vi hinner men hur enormt spretig vår dag måste vara jämfört med 1850-talskvinnans dag.

Nej, det var nog inte bättre förr. Men jag känner att min gräns är nådd. Jag måste ta tillbaka initiativet från allt som stjäl min tid.

Oväntat trevligt resesällskap

Ibland tycker jag att jag har knepiga arbetstider. Som ikväll - jobba till 00.30 och så köra en halvtimme hem genom natten. Men när jag slog på P1 fick jag oväntat sällskap i bilen, och det av den person som jag allra helst har som resesällskap en mörk natt på väg hem - Stefan Sundström. Han pratade på sitt stefanska charmiga vis om odling, syrning och vad barn bör äta och inte. Lyssna du också!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=950&artikel=4651598

Hur man kan tillbringa ett par regniga dagar

Jag och barnen har varit lediga i ett par regniga dagar. Lätt hänt att det blir tjatiga gnatiga instängda dagar. Eftersom det alltid känns som om det aldrig kommer att bli sol igen när det regnar så ihållande, så bestämde vi oss för att fylla på pysselförrådet. Vi är så lyckligt lottade att vi har råd med det. Så vi tog oss till stan igår under en regnpaus och införskaffade fler vattenfärgskakor, penslar, färgglad lera, hobbylackfärger och en sax. Vi köpte tillochmed några exemplar av 70-talsfavoriten flirtkulor, eftersom barnen önskade det. (Varför heter de flirtkulor förresten - ska man kasta dem på sin tilltänkte och hoppas att han/hon lägger märke till en?)

Idag har barnen:
pysslat
sett på TV för länge på morgonen eftersom mamman var trött och tyckte det var skönt
pysslat en gång till
byggt lego
bråkat med sin mamma
spelat Bolibompaspel på datorn
spelat dockteater
låtit bli att följa mamman ut till hallonbusken
lekt hos grannen
lekt drake med horn
bråkat igen
gjort illa sig
pysslat igen
lekt cirkus
tokskrattat åt att säga "du din kalkade koking" till varandra
badat båda två tillsammans med ett antal dockor i en liten plastbalja under många skratt
tyckt att täcket är för varmt
hört en bok
frågat om Jesus och vad som händer när man dör
trott att de aldrig ska kunna somna
somnat


Idag har mamman:
tagit fram kladdarduken, tröstat, bannat, byggt lego, torkat utspillt, flyttat saker från golvet till bättre ställen, skrattat, gjort en inköpslista, läst hela tidningen, druckit en kopp kaffe, stålsatt sig mot sötsug, lagat gröt, plockat ur en diskmaskin, passat på att plocka ett par deciliter hallon på väg in med tvätten som är blötast möjlig efter att ha glömts ute några dagar, läst ett kapitel i en vuxenbok, gjort smoothies med hallon och plommon till mellismums, sett dockteater och nästan somnat, låtit barnen spela dataspel och fått en vilostund, stekt korv och zucchini, lyft iväg en arg, känt sig uppgiven, kommit tillbaka, initierat cirkuslek, blivit glad av klezmermusik och tokiga barn, schamponerat, läst sagoböcker, ringt en vän, skrivit.

individ/kollektiv

Jag är så trött på allt det individualistiska och det materiella.

På att det konstigaste jag kan göra i vår tid är att inte fixa till det gamla köket så att det passar just mig.

På att det är så viktigt att positionera sig på ett sätt som gör oss till misstänksamma konkurrenter istället för medvandrare och samarbetskamrater.

Trött och ledsen. För jag tror på kollektivets kraft. Men är rädd att många andra har slutat tro, och istället börjat köpa.

Livets skenbara trivialitet - en länk till 1600-talet och tillbaka

Snubblade över några träffande tankar från Owe Wikström:
http://www.owewikstrom.se/2011/05/04/vi-star-inte-ut-med-vara-livs-skenbara-trivialitet/

forts. Hallon och högstadielärare

...fast det klart, det är väl lite för enkelt att bara skylla på politikerna när det gäller nedskärningarna i skolorna. Vi måste ju också fundera på vilket ansvar vi alla har. Är vi villiga att betala skatt så det räcker till vård, skola och omsorg? Eller vill vi ha mer "över" i plånboken så vi kan konsumera oss lyckliga? Vi har ett stort ansvar när vi går till valbåsen för att bestämma vem som ska bestämma i vårt land. Och så har vi förstås ett ansvar att upplysa de folkvalda om när beslut de tagit saker gör att saker inte fungerar för oss. Eller för andra. Ge röst åt svaga grupper. Inte vara så attans bekväma av oss. Så. Tack för mig, godnatt.

hallon och högstadielärare

Jag hade läggningsfri kväll igår och passade på att besöka mina föräldrar på egen hand en liten stund och sedan fick jag lust att plocka våra hyreshallon, så då gjorde jag det. Hade bara tänkt frysa in dem naturella, men av någon okänd anledning fick jag för mig att skölja bären, och sedan insåg jag att det var parasitvatten jag sköljt dem i, så då kunde jag glömma det där med infrysning direkt...eller? Dör parasitenskiten i frysen? Nå, jag bestämde mig för att koka sylt av hallonen, och upptäckte att vi hade för lite socker hemma. Och eftersom det finns en affär i närheten som har kvällsöppet så for jag dit och köpte socker. "Hej Maria", sa nån, och där stod min klassföreståndare från högstadiet. Han är en trevlig man, som handskades fantastiskt bra med vår struliga klass, och som förstod betydelsen av att lyfta de svagaste. Jag har bara goda minnen av honom från den tiden. Han frågade hur det var med mig och mina föräldrar, och jag fick berätta vad jag jobbar med. Jag frågade om han fortfarande är lärare, och han sa att det är han, och att han har två år kvar till pensionen, men att han kanske går om ett år. "Det är inte roligt i skolan nu", sa han, "bara nedskärningar hela tiden". Jag kände att jag blev lite paff över hans ord, även om de knappast berättade om nyheter. En så bra lärare som han - som låter så uppgiven. Jag handlade mina varor och åkte hem. Och blev arg. Vi kan ju inte hålla på och skära ner på skolan hela tiden! Skolan måste ju vara bland det viktigaste vi har - eller? Vem tror att det blir billigare för samhället att minska på skolkostnader genom större klasser och färre vuxna? Det kostar mer senare, med utslagning, osäkerhet och kriminalitet, var så säker. Grrr! Skärp er, politiker och andra beslutsfattare.

Den som har flest prylar när han dör vinner, och jag är inte längre övertygad om att jag är en förlorare i det loppet

Jag tänker mycket på konsumtion och antikonsumtion. Det gör nog min bror också. Men medan han kan kallas minimalist så gäller det inte för mig. Jag har prylar så det räcker till och blir över. Och köper ständigt på mig fler. Ofta köper jag på impuls. För att det är fint. För att det är ett fynd. För att jag behöver den. Eller för att det är roligt att köpa. Det funkar inte längre för mig att ha den där tröjan jag gillade i tonåren, ni vet "den som har flest prylar när han dör vinner".

Idag slog jag till på nåt fulfint på en loppis. En sån där fantastisk grej som jag bara inte kunde låta bli att köpa. Och barnen blev förtjusta och började genast leka med den.



Ett lekkök i plåt. Antagligen från 60-70-talet nånting. Före ljust och fräscht-tiden.







Här får kusin D visa vilken storlek köket har.