MaNos händer

Glad

2011-12-16T00:47:00.004+01:00

Fick en fin bild skickad till mig ikväll. Kan numera titulera mig Trippelfaster. Jag hälsar dig, lilla liv, välkommen ut till stora världen/Slandrom. Grattis H och G!

Bläckfisk, delfin eller ko?

2011-12-16T00:04:00.002+01:00

Jag stressar upp mig själv ibland. Idag var en sådan dag. Jag råkade få för mig att hämta barn, hämta grus, grusa isgården, göra ett snabbt julklappsärende, hjälpa barnen att färdigställa pysseljulklappar, handla och laga mat, fixa köket, leta adresser till gamla bekanta, ringa en kompis till dottern, göra mig iordning för kör och sortera och hänga tvätt skulle gå bra att göra samtidigt.

Det finns tillfällen då man önskar att man vore en bläckfisk.

Fast om jag tänker en gång till så är det nog mer en större hjärna jag skulle behöva. Om man skulle vara ett intelligent djur - en delfin? Lära sig prioritera och göra en sak i taget. Inte ta i så. Nä, förresten, en MINDRE hjärna vore nog bättre. Mindre kreativitet och mindre intelligens. Jag skulle behöva vara mer av en ko. Ha mer av förmåga att sitta under en korkek och lukta på blommorna.

Oj, vad sent det blivit. Nu går jag till sängs. På återseende.

Satsa på dig själv

2011-12-15T00:55:00.003+01:00

Floating. Chokladprovning. Julpysselkväll. Relaxavdelning i källaren. Bubbelpoolfest. Låter det inte skönt?

Eller så får vi tänka till så inte alla "satsa på dig själv kvinna"-kvällarna blir nya krav i jakten på det perfekta livet.

Själv har jag deltagit i både chokladprovning och julpysseldag. Och du?
Flest avslappningsaktiviteter innan man dör vinner.

Den här boken skulle jag vilja läsa...

2011-12-12T00:26:00.004+01:00

"Bara det blir bra för mig," "Mitt barn ska få det bästa", "så länge ingen ser mig kan jag...". För mycket av den sortens inställning stör mig. Jag längtar efter att det ska finnas tankar och handling som inte bara baseras på vad som är bäst för mig. Har väl fått en för stor dos Bamse de senaste åren. Jag vill ha mer av funderationer och diskussioner om hur vi tillsammans kan göra nåt åt det där som skaver. Fredrik Lindström tipsar i senaste numret av boktidningen "VI läser" om "Tid, rum, individ, kollektiv" av Johan Asplund. Länk här:

http://books.google.se/books/about/Tid_rum_individ_och_kollektiv.html?id=u5GqGAAACAAJ&redir_esc=y

Boken sorteras under socialpsykologi. Låter hemskt intressant. Men tungt. Kan ingen läsa den och skriva ett,låt oss säga 20-sidigt referat. Det klarar jag nog. Sedan förändrar vi världen. Eller hur?

(Kommer plötsligt att tänka på en affisch jag och maken har, numera i källaren. På den står det ungefär såhär: "Utopist -javisst! Varför drömma om något sämre än det ideala samhället?")

önskelista

2011-12-08T22:31:00.002+01:00

Funderade på om det var nåt jag skulle kunna önska mig i julklapp. Kom fram till att jag skulle vilja ha en sånhär dag i julklapp:
Efter en skön sovmorgon börjar dagen med en framdukad frukostbuffé med tillhörande dagstidning. Jag läser hela tidningen. Sedan tar givaren med mig till en massör, och jag får en helkroppsmassage. Efter det tar jag och givaren en promenad till en träningslokal i närheten av mitt hem, ett ställe som känns vagt bekant. Kanske har jag besökt lokalen i en svunnen tid, ett annat liv. Där väntar en tränare som instruerar mig i hur träningsredskapen fungerar, och så tränar jag en stund, högst 45 minuter, rätt så lågintensivt. Tränaren berättar att det är den absolut bästa metoden för att stärka ben och rygg. Tränaren nämner också att man, för att uppnå bästa resultat, bör träna högst en gång varannan vecka. Sedan tar givaren med mig till en god lunch, kanske blir det en grönsaksgryta med stark kryddning. Vidare tar givaren med mig till en frisör, som klipper mig. Kanske tar jag hål i öronen på samma salong. Efter det kommer en optiker med en väska med, låt oss säga fyra glasögonbågar, som valts ut för att de alla passar just mig så bra. Optikern har utvecklat specialsyn och kan, genom att bara se på mig, avgöra vilken styrka jag behöver på glasen, och jag slipper gå på synundersökning. Med lätthet väljer jag vilka bågar jag vill köpa och betalar. Efter att jag valt glasögon får jag veta att givaren har bestämt vilken typ av mobiltelefon jag behöver. Jag köper den. Istället för att leka med min nya mobiltelefon är det nu dags att bada i ett nybyggt äventyrsbad med familjen. Barnvakterna hämtar barnen efter badet och en skön säng rullas fram. Allt blir tyst och mörkt, och jag får höra att nu är det dags att vila, ta den tid du behöver. Jag vaknar pigg och fräsch och tar på mig nåt snyggt och går på en trevlig middag på restaurang tillsammans med givaren och andra goda vänner. Efteråt bjuder givaren hem alla i sällskapet på efterrätt, nåt med mycket choklad, och jag och de övriga i sällskapet spelar sällskapsspel och pratar livets väsentligheter natten lång...eller tja, tills jag somnar i soffan. En sån dag, önskar jag mig, på ett ungefär.

Eller så en bok. Ja, en roman vill jag gärna ha i julklapp.

Och nu, när jag tänkt på allt jag tror jag behöver, och till och med fått det på pränt - nu kanske jag skulle göra slag i saken och boka den där träningsgenomgången, frisören, optikern och massagen?

Ähh, vad tråkigt...jag gör det en annan dag.

Är det inte ett märkligt sammanträffande

2011-11-20T00:33:00.002+01:00

...att romanen jag just nu läser, "Maken" av Gun-Britt Sundström, utgiven 1976 - visar sig vara radioteater på min hemväg från jobbet mittinatten?

Blähuvud

2011-11-19T22:02:00.001+01:00

Blä. Migrän igen. Lite för ofta den senaste tiden. Är på jobbet ändå. Man tänker ju på de andra och hur svårt det är att skaffa vikarie med en halvtimmes framförhållning. Inte går det fort fram idag för mig. Men jag finns här.

summering köpfritt

2011-10-28T13:23:00.006+02:00

Jag hade nog tänkt att det där med köpfri månad skulle ge några fler avtryck här på MaNos händer. Men så kom annat emellan, som gjorde det svårt att prioritera skrivtid på bloggen.

Köpfri månad var bra, men inte tillräckligt lång. Först hade jag tänkt skriva upp en lista på saker som poppade upp i mitt huvud som saker jag trodde att jag behövde köpa, för att se hur mycket jag tänkte på köpande/tjänade på att avstå. Fast sedan kom jag på att det antagligen bara skulle innebära att jag gick och köpte alla sakerna på listan när Köpfri månad tog slut. Och då var det ju liksom ingen vits med att ha köpfritt. Och så sa jag att om jag köpte nåt ändå så skulle jag betala lika mycket till de svältande på Afrikas horn. Jag dividerade med mig själv kring ifall jag kunde köpa torkarblad till bilen trots köpstopp. Kom fram till att jag inte kunde äventyra sikten i bilen för att jag hade kommit på nån fånig idé om köpstopp. Jag menar - torkarblad var ju något jag Verkligen Behövde. Fast,resonerar jag så så Behöver jag nog det mesta jag köper. Till exempel står en del stora investeringar (nåja, ingen bil eller så) på höstens fixarlista såsom kupévärmarerumsmattabelysningpåfleraställencd-brännareskrivareskridskorglasögonmatberedare. Fast det är ju inte så att hela hemmet faller samman ifall inte allt det där blir fixat i höst. Liksom det inte gjorde det förra hösten. Och en del skavanker och otillräcklig belysning kan man ju faktiskt leva med. Allt ska nog inte vara perfekt. Jag blir ofta misstänksam mot människor som vill ha det perfekt. För jag undrar var det finns plats för oss andra i den världen. Jag la pengar på torkarblad (och lika mycket till de behövande i Afrika).

Det jag hann märka på en månads köpstopp är hur mycket tid jag sparar på att inte köpa, hinner en sväng på biblioteket istället för på loppis, och får tid att läsa boken istället för att surfa efter kläder eller lampor eller personligapresenter.

Men jag ska också villigt erkänna att jag saknade köpandet, eller ialla fall tanken på att kunna göra fynd. Trots att det bara rörde sig om en månad. Jag köper - alltså är jag??? Tänk, det trodde jag inte om mig.

Konsumtion tål att funderas på ur en massa synvinklar. Jag kommer att fortsätta, både att konsumera och fundera. Och diskutera. Jag vet att vi är fler. Det är bra.

Allt har sin tid - läsa och skriva

2011-09-28T21:59:00.005+02:00

Allt har sin tid. Och hösten är definitivt en tid som gjord för att läsa. Min syster lånade ut en bok skriven av Märta Tikkanen, "Rödluvan", utgiven 1986. Oj, så bra.
Och jag fick lust att skriva igen. Sicken tur att jag fått tillbaka min utlånade bärbara dator (som svärmor kallar lapporten) så jag kan stänga in mig och skriva när andan faller på. jag har flera andra boktips som står i hyllan och väntar på att läsas, bl.a Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam" och Goldmans "Kärlekskursen". Och så vill jag läsa MajGull Axelssons "Moderspassion", fastän det är en hemskt ful titel på en roman.

Du som blivit lovad att låna "Familjens projektledare säger upp sig" kan gärna komma förbi på en kopp kaffe och hämta den nån dag.

Jag blev så himla glad när jag fick se det min 6-åriga S hade knåpat ihop idag efter förskolan - sin första helt på egen hand gjorda bok med bilder och titel, utan att alls rådfråga sin ömma moder om stavning. "Balettflickor och killar" var den underbara titeln. Min skrivande, läsande fina flicka med massor av idéer och gryende självständighet! Mammahjärtat svämmar över.

nu räcker det

2011-09-15T00:17:00.003+02:00

Nej.
Nu räcker det. Det här måste vi göra något åt. Men hur?
Och inte går det att skriva om här.
Stark känslomässig stress över nåt som inte fungerar, men inte är så lätt att komma åt. Suck.

Den ostädade sanningen

2011-09-06T18:43:00.000+02:00

Den här vill jag läsa:

http://www.bokus.com/bok/9789174241228/family-living-den-ostadade-sanningen/

diskmaskinselände

2011-09-03T21:57:00.003+02:00

okej...köpfri månad kommer med en del prövningar. Diskmaskinen tycks ha lagt av. Igen. Tidigare har vi iofs, medelst övertalning, lyckats få den att funka igen. Men hurmångagångervillmanbetalaenreparatör1000kronorförattlaganåt som sedan ändå bara funkar sisådär?

Vi borde nog köpa en ny. Nästa månad?

Så nu handdiskar vi. Jämtochalltidochhelatiden.

en liten återbetalning

2011-08-31T23:33:00.004+02:00

Jag har en man med ganska liten koll på lönen, och han har en fru som visst har det också. De lärde får väl tvista om huruvida man kan begära att även jag ska ha koll på hans lön, däremot torde man väl kunna ha en blygsam önskan om att åtminstone lönekontoret hade koll på utbetalningarna och löneförhöjningen och sysselsättningsgraden och föräldraledigheten. För hade de det hade vi sluppit få besked om att vi är återbetalningsskyldiga för att maken fått ut för mycket lön under en tid. Tur att vi är så ekonomiska att vi åtminstone fattat att vi måste ha ett sparande. Annars hade det varit tristare än tristast att betala tillbaka 40 000 kronor. Vi klarar det. Men det kanske blir fler köpfria månader här framöver.

Ljust och fräscht

2011-08-30T23:24:00.003+02:00

jovisst ja, jag kanske ska nämna att jag blivit ganska inspirerad av boken Ljust och fräscht" av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Tack Jenny och Håkan för tipset!
Oj vad jag har skrattat mig igenom boken, inte bara åt andra, utan även i högsta grad (generat) åt mig själv. För den är träffsäker. Du som inte läst den - gör det. Särskilt om du funderar på att bygga om eller ut eller flytta till ett bättre boende.

nästan köpfri september

2011-08-30T22:51:00.005+02:00

Nå, hur ska mina regler se ut för en månad utan köp?
1. Jag får handla mat och förbrukningsvaror som tandkräm o.s.v. (om det verkligen inte går att gräva fram ur någon gömma)
2. Jag får köpa klädesplagg till barnen om det är akut (t.ex. att ett regnställ går sönder)
3. Jag får köpa present åt födelsedagsbarn om det inte finns något som passar i presentlådan
4. och - det kanske fuskigaste - jag får köpa upplevelser såsom teaterbiljetter eller mat på restaurang. Det vill jag inte vara utan.

Och allt annat ska jag verkligenverkligen försöka komma ihåg att inte köpa. Frånoch med torsdag till sista september. Och glömmer jag bort mig och köper så måste jag skänka motsvarande summa till drabbade av svältkatastrofen i Afrika.

Det här betyder att jag inte ska slinka in på loppisar när jag har en stund över. Jag ska inte kolla efter en lösning med extra frys om det inbegriper ett köp. Jag ska tänka mig för kring vad jag köper. Och jag ska ägna tid åt att tänka på annat än när jag ska få tid att fixa ditten och datten. Det ska bli skönt.

En annan månad kanske det blir internetfritt. Fast hur ska jag klara mig från det välbehövliga i att skriva här, oavsett huruvida jag vet om någon läser det skrivna eller inte?

Jag får nog med maken på köpfri månad också. Vi har bara inte hunnit prata ihop oss om det än. Kanske kommer andra regler att gälla för honom. Han får ju bestämma själv vilken nivå han vill lägga det på. (men jag får inte skicka honom att köpa saker jag inte får). Så.

Om fynd och återbruk

2011-08-30T22:21:00.006+02:00

Jag har fastnat i ett fyndarbeteende. Jag har länge ursäktat mig med att jag fyndar på loppisar, och då är det okej. Jag menar, det sliter ju inte på miljön att återanvända, eller hur? Och tänk vad mycket mer personligt jag får det.

Varför har det blivit så många fynd på senare tid? Ett svar är att jag fått mer pengar sedan jag slutade plugga. Ett annat är att det finns en loppis bakom varje krök nuförtiden. En vanlig helg på väg till jobbet tror jag att jag lugnt kan räkna in sex loppisskyltar innan jag är framme.

En skön sommarkväll drog jag med barnen och mina föräldrar till ett café för att smaka på en välkänd räkmacka. Det visade sig att det var en tokstor loppis där. Fullt med folk. Och jag for, som vanligt, runt som en tok för att fynda. Helst skulle jag hitta nåt som jag förstod värdet av men inte de andra. Och jag tänkte än en gång att vad bra det är att folk äntligen har insett hur viktigt det är med återanvändning. Och att de förstått att vi kan få tag på nästan allt vi behöver begagnat.

Tills jag plötsligt vaknade till och insåg att det antagligen förhåller sig precis tvärt om. Där på loppisen fanns bord efter bord med saker vi inte behöver. Saker som vi lättvindligt köpt, för att vi vet att när vi tröttnat på dem så kan vi sälja dem vidare på loppis. Usch. Jag började känna loppisstanken. Jag är inte helt botad från fyndarbeteeendet. Men aningens trött på mig själv. En bra start, tror jag. Jag har bestämt mig för att prova att låta bli att köpa saker under nästa månad. Mer om det i nästa inlägg.

Arbetplatsen hemmet nu och då

2011-08-30T21:48:00.006+02:00

Lägenhetens väggar bågnar. Vi har alldeles för mycket saker och vi håller för dålig ordning på det hela. Jag står inte ut. Jag som trott mig vara en kritisk konsument går hela tiden på att tro att livet blir enklare om jag köper ditten och datten.

Igår drog jag med mamma på visning av Kvinnors rum. Det är en finfin utställning som bybor i Bodbysund ordnat kring hur kvinnans arbetsplats hemmet har utvecklats under 150 år. Tyvärr är det försent för er som inte sett utställningen att faktiskt få se den, eftersom den visas sista gången idag, för att sedan rivas.

Det är svårt att tänka sig allt arbete som låg bakom anskaffandet av t.ex. en ny klänning i ett självhushåll kring 1850. (hålla får, klippa får, tvätta ull, karda ull, spinna tråd, väva tyg och så sy klänningen för hand). Och jag tänker på ting som utvecklats för enklare hantering av vardagens arbete (bykkar - tvättmaskin, sop - dammsugare, konservering -frys, eldstad - elektrisk spis, oljelampa - elbelysning). Och först tänker jag på kvinnans lättnad över moderniteterna. Och vad mycket tid och kraft hon måste sparat när de kom.

Sen tänker jag på vår ständiga förbättringsiver. På fångenskapen i hur mycket vi jobbar i lönearbete för att få råd med allt. På hur lite vi tror att vi hinner men hur enormt spretig vår dag måste vara jämfört med 1850-talskvinnans dag.

Nej, det var nog inte bättre förr. Men jag känner att min gräns är nådd. Jag måste ta tillbaka initiativet från allt som stjäl min tid.

Oväntat trevligt resesällskap

2011-08-20T01:05:00.004+02:00

Ibland tycker jag att jag har knepiga arbetstider. Som ikväll - jobba till 00.30 och så köra en halvtimme hem genom natten. Men när jag slog på P1 fick jag oväntat sällskap i bilen, och det av den person som jag allra helst har som resesällskap en mörk natt på väg hem - Stefan Sundström. Han pratade på sitt stefanska charmiga vis om odling, syrning och vad barn bör äta och inte. Lyssna du också!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=950&artikel=4651598

Hur man kan tillbringa ett par regniga dagar

2011-08-18T22:23:00.007+02:00

Jag och barnen har varit lediga i ett par regniga dagar. Lätt hänt att det blir tjatiga gnatiga instängda dagar. Eftersom det alltid känns som om det aldrig kommer att bli sol igen när det regnar så ihållande, så bestämde vi oss för att fylla på pysselförrådet. Vi är så lyckligt lottade att vi har råd med det. Så vi tog oss till stan igår under en regnpaus och införskaffade fler vattenfärgskakor, penslar, färgglad lera, hobbylackfärger och en sax. Vi köpte tillochmed några exemplar av 70-talsfavoriten flirtkulor, eftersom barnen önskade det. (Varför heter de flirtkulor förresten - ska man kasta dem på sin tilltänkte och hoppas att han/hon lägger märke till en?)

Idag har barnen:
pysslat
sett på TV för länge på morgonen eftersom mamman var trött och tyckte det var skönt
pysslat en gång till
byggt lego
bråkat med sin mamma
spelat Bolibompaspel på datorn
spelat dockteater
låtit bli att följa mamman ut till hallonbusken
lekt hos grannen
lekt drake med horn
bråkat igen
gjort illa sig
pysslat igen
lekt cirkus
tokskrattat åt att säga "du din kalkade koking" till varandra
badat båda två tillsammans med ett antal dockor i en liten plastbalja under många skratt
tyckt att täcket är för varmt
hört en bok
frågat om Jesus och vad som händer när man dör
trott att de aldrig ska kunna somna
somnat

Idag har mamman:
tagit fram kladdarduken, tröstat, bannat, byggt lego, torkat utspillt, flyttat saker från golvet till bättre ställen, skrattat, gjort en inköpslista, läst hela tidningen, druckit en kopp kaffe, stålsatt sig mot sötsug, lagat gröt, plockat ur en diskmaskin, passat på att plocka ett par deciliter hallon på väg in med tvätten som är blötast möjlig efter att ha glömts ute några dagar, läst ett kapitel i en vuxenbok, gjort smoothies med hallon och plommon till mellismums, sett dockteater och nästan somnat, låtit barnen spela dataspel och fått en vilostund, stekt korv och zucchini, lyft iväg en arg, känt sig uppgiven, kommit tillbaka, initierat cirkuslek, blivit glad av klezmermusik och tokiga barn, schamponerat, läst sagoböcker, ringt en vän, skrivit.

individ/kollektiv

2011-08-17T22:51:00.008+02:00

Jag är så trött på allt det individualistiska och det materiella.

På att det konstigaste jag kan göra i vår tid är att inte fixa till det gamla köket så att det passar just mig.

På att det är så viktigt att positionera sig på ett sätt som gör oss till misstänksamma konkurrenter istället för medvandrare och samarbetskamrater.

Trött och ledsen. För jag tror på kollektivets kraft. Men är rädd att många andra har slutat tro, och istället börjat köpa.

Livets skenbara trivialitet - en länk till 1600-talet och tillbaka

2011-08-17T22:43:00.006+02:00

Snubblade över några träffande tankar från Owe Wikström:
http://www.owewikstrom.se/2011/05/04/vi-star-inte-ut-med-vara-livs-skenbara-trivialitet/

forts. Hallon och högstadielärare

2011-08-09T00:16:00.002+02:00

...fast det klart, det är väl lite för enkelt att bara skylla på politikerna när det gäller nedskärningarna i skolorna. Vi måste ju också fundera på vilket ansvar vi alla har. Är vi villiga att betala skatt så det räcker till vård, skola och omsorg? Eller vill vi ha mer "över" i plånboken så vi kan konsumera oss lyckliga? Vi har ett stort ansvar när vi går till valbåsen för att bestämma vem som ska bestämma i vårt land. Och så har vi förstås ett ansvar att upplysa de folkvalda om när beslut de tagit saker gör att saker inte fungerar för oss. Eller för andra. Ge röst åt svaga grupper. Inte vara så attans bekväma av oss. Så. Tack för mig, godnatt.

hallon och högstadielärare

2011-08-08T13:13:00.004+02:00

Jag hade läggningsfri kväll igår och passade på att besöka mina föräldrar på egen hand en liten stund och sedan fick jag lust att plocka våra hyreshallon, så då gjorde jag det. Hade bara tänkt frysa in dem naturella, men av någon okänd anledning fick jag för mig att skölja bären, och sedan insåg jag att det var parasitvatten jag sköljt dem i, så då kunde jag glömma det där med infrysning direkt...eller? Dör parasitenskiten i frysen? Nå, jag bestämde mig för att koka sylt av hallonen, och upptäckte att vi hade för lite socker hemma. Och eftersom det finns en affär i närheten som har kvällsöppet så for jag dit och köpte socker. "Hej Maria", sa nån, och där stod min klassföreståndare från högstadiet. Han är en trevlig man, som handskades fantastiskt bra med vår struliga klass, och som förstod betydelsen av att lyfta de svagaste. Jag har bara goda minnen av honom från den tiden. Han frågade hur det var med mig och mina föräldrar, och jag fick berätta vad jag jobbar med. Jag frågade om han fortfarande är lärare, och han sa att det är han, och att han har två år kvar till pensionen, men att han kanske går om ett år. "Det är inte roligt i skolan nu", sa han, "bara nedskärningar hela tiden". Jag kände att jag blev lite paff över hans ord, även om de knappast berättade om nyheter. En så bra lärare som han - som låter så uppgiven. Jag handlade mina varor och åkte hem. Och blev arg. Vi kan ju inte hålla på och skära ner på skolan hela tiden! Skolan måste ju vara bland det viktigaste vi har - eller? Vem tror att det blir billigare för samhället att minska på skolkostnader genom större klasser och färre vuxna? Det kostar mer senare, med utslagning, osäkerhet och kriminalitet, var så säker. Grrr! Skärp er, politiker och andra beslutsfattare.

Den som har flest prylar när han dör vinner, och jag är inte längre övertygad om att jag är en förlorare i det loppet

2011-08-07T23:41:00.007+02:00

Jag tänker mycket på konsumtion och antikonsumtion. Det gör nog min bror också. Men medan han kan kallas minimalist så gäller det inte för mig. Jag har prylar så det räcker till och blir över. Och köper ständigt på mig fler. Ofta köper jag på impuls. För att det är fint. För att det är ett fynd. För att jag behöver den. Eller för att det är roligt att köpa. Det funkar inte längre för mig att ha den där tröjan jag gillade i tonåren, ni vet "den som har flest prylar när han dör vinner".

Idag slog jag till på nåt fulfint på en loppis. En sån där fantastisk grej som jag bara inte kunde låta bli att köpa. Och barnen blev förtjusta och började genast leka med den.

Ett lekkök i plåt. Antagligen från 60-70-talet nånting. Före ljust och fräscht-tiden.

Här får kusin D visa vilken storlek köket har.

Mitt hem - min borg?

2011-07-31T00:04:00.004+02:00

Jag var i ett sammanhang med folk i olika åldrar. En ung man berättade stolt om sin mormor som klarat sig utan hjälp med huset tills slutet. En medelålders man beklagade sig över att mamman tar honom för given i allt praktiskt kring det hus hon inte mäktar med att sköta om längre. Jag sa att min plan är att köpa ett hus att bo i med min familj, och att inte lägga ner så mycket tid och själ på att fixa till det så det blir precis som jag vill ha det, utan i stort nöja mig med hur det är. Och eftersom jag inte skapat verandan, matchat allt eller vuxit upp där så tänker jag att det borde vara lättare att ta beslutet att sälja och köpa en lägenhet i stan när jag blir för skröplig för att sköta huset. Så sa jag. Och tyckte det var en befriande tanke som hade tagit sig från mitt huvud ut till andra via mina ord. Det jag inte visste var att det jag sa skulle provocera så. Mest var det en medelålders kvinna som hade svårt att förstå och tro mig. "Men varför, varför skulle du inte vilja fixa huset precis som du vill ha det?"

Jag som tyckte mitt resonemang var klart som korvspad. Men om andra vill ägna sina dagar åt att välja material, leta efter bästa snickaren eller riva upp golv, så gärna för mig. Vi ses väl nångång om några år om vänskapen består.

Terror

2011-07-30T09:00:00.005+02:00

Funderar på vad jag kan skriva om massakern i Norge. Det är ju helt ofattbart att det har hänt. Känner det som att jag har en skyldighet att sätta mig in i det som hände. Till en viss gräns. Jag lockas av att läsa ögonvittnesskildringar från de överlevande, men varför? Kanske förstärker det glädjen över att ha livet i behåll. Läste en artikel om mördaren av Anne Holt i DN. Hon tycker att ansvaret för terrordådet inte kan tillskrivas någon annan än terroristen, men att vi är skyldiga att fundera över om det finns något i samhället som medverkat till att tillåta honom att bli ett sånt iskallt monster. Jag håller med. Men inte är det lätt.

I rörelse

2011-07-30T00:44:00.002+02:00

Tänkte att jag inte rört på mig alls i sommar, tills jag kom på att jag haft en del dagar som gårdagen: Högg ved, paddlade och simmade över sundet. Så vill jag motionera. Gruppträning är inget för mig.

I år var jag säker - inte en dag för tidigt

2011-07-20T08:48:00.001+02:00

Jag har rensat ut vinterkläderna ur hallen. Så. Nu var det gjort.

Stockholm.

2011-07-01T23:52:00.003+02:00

När jag sa till folk att vi skulle åka till Stockholm på semestern var det flera som tog för givet att vi skulle till Gröna Lund. Jag kände inte alls för det, det kan sparas tills barnen blir lite större. Vi gjorde en massa andra trevligheter. Tillsammans med bror min och hans familj var vi på ett underbart midsommarfirande på ett kolonilottsområde med dragspelsmusik, dans runt stången och fiskdamm. På Naturhistoriska kollade vi på dinosaurieskelett, hur moln uppstår och hur kroppen funkar. Vi badade i äventyrsbad inomhus när det regnade, och i sjön eller plaskdammarna när det var varmt. Vi var kulturella och tittade på fotoutställning för vuxna (Mapplethorpe) och boksutställning för barn (Hur gick det sen?) Åt glass varje dag, som avsvalkare eller som uppmuntring då omdömeslösa tråkiga föräldrar släpat med barnen till utsikten från det 20-våningshus vi bodde i innan barnen blev till.

Vi umgicks med barnens kusiner och deras föräldrar. Vi träffade kompisar kors och tvärs, alla tillsammans ibland och vid andra tillfällen en och en. Vi hade egentid och tillsammanstid i den utsträckning vi behövde och klarade av det. Och jag använde delar av skatteåterbäringen till att hålla landets ekonomi igång när jag köpte två jackor (båda till mig själv!) och ett par skor.

Resan avslutade med en toppendag i Furuviks fina djurpark. Där badade vi, såg många apor och ett konstigt djur vi aldrig sett förut (Mara) och så åkte barnen karusell. Jag fick åka spöktåget själv, för barnen tyckte det var för läskigt. Det var en fin och lagom park, besök den gärna. Och så åkte vi den fint utsmyckade djungelbussen därifrån in till Gävle centrum. Tåget blev enochenhalvtimme försenat från Gävle, men det gjorde oss inget. Barnen letade under väntetiden reda på två geocacher, tittade på karpar i en damm och busade med andra väntande barn.
Det var en skön resa, och vädret var bra hela tiden, även den dagen det regnade. Tack Stockholm, på återseende!

all tid i världen

2011-06-19T22:15:00.002+02:00

Hej hopp!
Jag har semester, det är därför jag inte skrivit på ett tag. Har inte tid...
eller så är det det att jag har all tid i världen, så länge fyra veckor nu varar.
Jag tar vara på tiden. På vår semester satsar vi mycket på att umgås med folk. Låt oss veta om ni vill ses! Vi har en finfin stuga och noll verandor att bygga.

En tryggad ålderdom

2011-06-10T09:01:00.002+02:00

Det ringde en typ från premiepensionsvalnånting häromdagen. Han undrade om jag visste vad det var. Jag lät väl lite tveksam i mitt ja, så han sa "det oranga kuvertet" som förklaring. Sen frågade han om jag gjort ett aktivt val för mina pengar, och lät förvånad när jag sa ja. Jag har mina pensionspengar placerade i etiska fonder. Jag vill inte att mina pengar ska öka för att nån placerar dem i krigs-ellertobaksindustri. Men det sa jag inte. Egentligen ville jag från början inte välja nåt - för det känns som om jag spelar ett spel där spelreglerna finns enbart på japanska - och spelet handlar om nånting diffust som är min ålderdom, som också känns väldigt väldigt långt borta. Och nej, jag pensionssparar inte heller. Och typen frågade om jag var nöjd med avkastningen. Jag ljög och sa ja. Jag har nämligen ingen aning. Jag brukar visserligen öppna det oranga kuvertet som kommer en gång om året, och pliktskyldigast titta på vilken avkastning mina fonder gett. Summan säger mig ingenting. Ingenting. Jag brukar i en minut fundera över vilken slags ålderdom jag kommer att få. Kommer jag att ha barnbarn? Kommer mina barn att flytta långt bort? Kommer jag att njuta av att inte jobba? Och så tänker jag att det spelar nog väldigt liten roll hur jag placerar mina pensionspengar i det stora hela. Men det klart, nåt positivt ger ju de oranga kuverten - "dina pensionspengar är placerade i etiska fonder" ger ju en känsla av att jag är en God Människa Som Gör Så Gott Jag Kan.

en usel dag

2011-06-01T19:59:00.003+02:00

6-åriga dotra började dagen med denna härliga mening: "Ni kommer aldrig att kunna gissa vad jag såg; pudlar i regnjackor". Jag skrattade och trodde hon berättade om en dröm och såg framför mig långa rader av pudlar i olikfärgade regnjackor (a´la Tinga Tinga för den som sett det). Sedan förstod jag att hon sett dem genom fönstret.

Förskolan vill att jag lämnar barnen vid elva när jag börjar tre. I vanliga fall tycker jag det brukar vara rätt bra, för då får jag lite efterlängtad "egentid" och hinner göra ärenden eller bara lata mig. Men i veckan jobbar jag så många pass och hinner träffa barnen så lite, så när jag fick chans att ha barnen hemma idag så tog jag den. Det blev en urusel dag tillsammans. Jag vet inte när det började eller hur. Jag vet bara att när vi spelade sällskapsspel efter frukost så var alla redan lågintensivt irriterade på varandra - och ja, det liksom bara fortsatte. Jag blev stressad av att barnen hela tiden ville göra olika saker samtidigt - fast med mig inbegripen i allt. Jag hade svårt att koncentrera mig på en sak i taget och det kändes som att de hela tiden ville ha hjälp med något när jag fortfarande hjälpte dem med något annat. Kring lunch började jag längta till jobbet. Vi försökte oss på en omstart, som inbegrep barnprogram på TV, försök till vänliga ord och överseende med varandra och så vidare, men det blev ändå fel. Jag kände mig rätt inkompetent i mammaskapet idag, eftersom jag inte lyckades vända på nåt utan bara tycktes medverka till att vi kom djupare ner. Den där känslan av inkompetens drabbar mig aldrig så där fullständigt på jobbet, även om jag gör en hel del missar och felbedömningar där också. Men det är ju betydligt lättare att tappa humöret hemma. Har liksom för lite behov av att försöka upprätthålla en proffsig fasad inför familjen. När pappan kom hem var det som att vi alla andades ut och tänkte att det blir bättre nån annan dag.

Tänk att en dag som börjar så fint kan bli så fel.

Men Så går en dag än från vår tid, och kommer inte mer. Och jag får ta Blott en dag, ett ögonblick i sänder och sätta in dem i ett sammanhang som är ett liv och tänka att Imorgon är en annan dag.

jobbjobbjobb

2011-05-30T22:52:00.003+02:00

Jag är helt dagvill. Det har väl lite å göra med mitt schema den här veckan. Vem sjutton har lagt det såhär? (jag). Jobbade lördag till söndag. Jobbar ikväll. Jobbar imorgon dag och kväll. Jobbar natt till torsdag. Jobbar fredag dag. Men på torsdag ska jag och maken och två goda vänner på utflykt till ett berg. Det har lite med geocaching att göra. Mer säger jag inte.
Och på lördag och söndag är jag ledig, jihoo.

För övrigt har jag haft ett ovanligt bra schema den här perioden. Och det är inte så dumt att göra en ordentlig vecka på jobbet ibland, man känner att man har pejl på vad som händer, och kontinuitet i uppföljningar.

Maskrosor och sommarlängtan

2011-05-27T14:34:00.003+02:00

Nästan varje dag föräras jag fina maskrosbuketter. Barnen kan liksom inte låta bli att plocka de gula solarna vid trottoarkanten. Och jag kommer att tänka på en sång jag älskade när jag var liten. Mormor och morfar hade den på skiva, "Om maskros och tjärdoft" med Carl Anton. Ni vet den där med texten

"jag lät alla mina maskrosor finnas - fast jag vet att de kallas ogräs och bör rotas ut
men det är så skönt att sitta och minnas små solar i gräset när sommarn är slut"

Sommarnostalgi på hög nivå. Det kommer att bli en fantastisk sommar. Massor att upptäcka. Idag upptäckte vi en sån där illorange liten spindel hemma på gården. Och så har vi tränat cykling runt kvarteret med lillebror. Barnen fick en glass på Statoil och jag klarade mig utan, ett framsteg i min sockeravvänjning. Det klart att det blir glass även för mig i sommar, men jag mår bättre av att oftare unna mig belöningar av andra slag än sockerrelaterade. Nu leker barnen hos grannen och jag unnar mig en stund med skrivande. Och nu blir det dags att unna mig lite fredagsstädning till musik i min ensamhet, njutbart på sitt sätt. Trevlig helg!

Den saliga osäkerheten

2011-05-27T09:14:00.005+02:00

Ledig idag. När jag vaknade sov ungarna fortfarande i vår säng. Jag kunde inte somna om, så jag grabbade tag i en bok på sängbordet. Det blev en diktbok av Anna-Greta Wide. Å, vad jag gillar dikterna ur "Den saliga osäkerheten". Jag bjuder på några:

Jasägarnas församling
närmar jag mig med tvekan.

Nejsägarnas förening
betraktar jag med respekt.

Kanskesägarnas spridda,
sällan samlade skara
är mig smärtsamt förtrogen.
Kan jag skiljas från dem?

Endast de liknöjt tysta,
de som anser frågan skäligen oväsentlig,
skall jag aldrig förstå.

------

Leva i tvivlets värld,
med omvända förtecken.

Stundom tala till Gud
som till en frestare:

Så länge du är min frestare
skall jag stå dig emot.

Så länge jag står dig emot,
kan jag inte förneka dig.

Så länge jag inte förnekar dig,
överger du mig inte.

------

Famn som bär mig idag.
Öppen är du som havet,
som ett vårhav i solen.

Ingen stänger du ute,
ingen stänger du inne.
Ditt enda grepp är din värme.

Famn som bär mig idag -
bär mig också imorgon,
imorgon när jag förnekar dig.

måste få veta

2011-05-25T22:22:00.002+02:00

Lillebror, snartsnart fyra år, funderar mycket nuförtiden. Ibland delar han med sig av sina tankar. Som häromdagen när han med stort allvar frågade: "Mamma, VET du vem som var tomte hos oss på julen?" I maj, liksom. Jag nekade först, men hjälpte honom sedan reda ut det hela när jag såg hur viktigt det var för honom att få veta. Det där med att till varje pris försöka slå i barnen att tomten finns ser jag ingen mening med - kanske hänger det ihop med att det finns annat jag vill förmedla att jag tror på som inte är så lätt greppbart. Det är fint att få prata med barnen.

Överraskning på jobbet

2011-05-25T12:31:00.001+02:00

Är det nåt ledarskapskurspåhitt? Chefen gav mig och mina kolleger ledigt igår. Bara sådär. För allt extra vi gjort för jobbet. Värsta värt.
På facebook såg jag att en kompis som är psykolog fick champagne på jobbet på tisdagen.
Gjorde din chef nåt konstigt i måndags eller tisdags?

ack ve ack ve min jämmer stor

2011-05-23T21:11:00.004+02:00

Om man bor många i ett hus får man anpassa sig en del. En del bor många i en familj, en del bor många i hyreshus, en del bor många i kollektiv.

Vi har fått klagomål på oss, skriftligt via värden, från nån i huset. Det känns inte kul. Jag försöker förstå. Jag vill inte ha osämja. Gör jag nåt som stör andra vill jag fundera på om jag kan sluta med det. Men jag vill kunna leva utan att tassa omkring också.

En som jag som helst vill bo i kollektiv

har andra gränser än en sån som du
som vill ha ordning och reda och har andra tider

som inte står ut

med att på gräsmattan står en trasig studsmatta som ska lagas när vi letat reda på reservdelar

eller se in i vår stökiga hall när storflickan är klar och springer ut och lillpojken är arg och inte vill klä sig och det sista jag tänker på är att stänga dörren till lägenheten eller när storflickan konstrar och lillpojken redan gått ut och jag vill höra vad han gör därute - är han uppe på biltaket igen?

jag kan förstå att det är viktigt för dig när jag får veta vad du tycker
och jag ska försöka bättra mig och jag ska lära våra barn att plocka upp efter sig (men vem ska lära mig?) och vi ska inte ockupera gården med hinkar, cyklar, studsmattor för vi är fler som bor här jag vet

men smäller i dörren
gör vi det
mer än andra undrar jag?

och springer i trappor på kvällarna?
barnen i säng vid åtta och gudskelov går vi vuxna ut ibland, oftast inte båda, men en i taget - vad som stör i det har jag svårt att ta in

men sorgligast är nog att vi inte kan prata om det för jag vet inte vem du är som tycker det här
så jag spekulerar - fast jag inte gillar det
olika behov är inte lika med osämja
men att prata om - inte med
tror jag är en grogrund

Och mina drömmar om nåt eget får en extra skjuts
kanske är vi färdiga med det här hyreskapitlet i våra liv

nu drar jag iväg några dar

2011-05-17T21:11:00.003+02:00

Jag har fått en överdos av fantastiskt normerande ljust- och fräscht-människors åsikter för ett tag, så nu packar jag och på torsdag drar jag till Malmö (och Köpenhamn) alldeles solo för att hälsa på en god vän. Ha det så murrigt ni kan! Se här vad Jenny skriver:

http://fantastisktkaos.blogspot.com/2011/05/ljust-och-frascht-lurad-kanner.html

attans

2011-05-17T00:31:00.003+02:00

fastän jag på ett diskret men bestämt sätt avvisade goda råd i en sakfråga jag inte bett om råd i, förstod inte människan att lägga av. Fastän jag tydligt och praktiskt demonstrerade att jag inte höll med, så fortsatte människan att orda om hur bra det skulle vara om jag gjorde på det andra sättet. Fastän jag sa emot så förstod inte människan att det var i mitt hem ändringar föreslogs och att jag borde ha sista ordet. Då blev jag arg. Och obstinat. Och tyckte lite mindre om den här människan som egentligen borde stå mig rätt nära. Är det så svårt att fatta att flera sätt kan vara rätt beroende på utgångspunkter? Ja, tydligen.

Skatter

2011-05-15T23:26:00.003+02:00

Brukar inte bry mig om att tävla om att vara först till cacherna. Tycker det är lika roligt, eller ännu roligare om jag är den 137:e som hittar den. Det sätter liksom in mig i ett sammanhang tillsammans med en massa andra galna skattletare. Men idag, på min födelsedag råkade jag bli först på en ändå. Joråsåatt.

Djur och natur

2011-05-15T01:05:00.001+02:00

Vi har spenderat ett härligt dygn i stugan. Det blev inte alls regn som vädertyperna sagt. Och så fick vi se nåt vi aldrig sett förut; ett pärlband av renar som simmade över viken, häftigt!

Husmodersknep

2011-05-08T23:50:00.005+02:00

Min svärmor är en på många sätt beundransvärd och stark kvinna. Hon har gått hushållningsskola i sin ungdom. Hon är en sån där som sköter om hemmet på bästa tänkbara sätt. Hon har begåvats med två svärdöttrar som antagligen vänt uppochned på allt hon lärt sig se som självklarheter. Vi har udda serviser, omanglade lakan och kan inte hantera symaskiner. Och vi är helt nöjda med att ha det så.

Men jag har några knep, några riktiga husmodersknep som gör vardagen fett mycket mer hanterbar. Jag bjuder på dem:

Vi har alltid sockerbitar hemma - fixar bort det fastbrända i kastrullen. Prova, det funkar garanterat. Minns inte vem som tipsade om det, men stort tack till dig ändå.

Det andra tipset gäller kläder som blivit nerspillda med blåbär, låt säga ett par vita strumpbyxor av barnmodell; lägg dem i blöt i fil någon timme och tvätta sedan som vanligt, simsalabim! Tack grannarna i gröna huset!

Det tredje handlar om tandkrämens oanade rengöringsområden. Någon hade glömt bort att vår vägg utanför lägenhetsdörren inte var ritpapper och hade klottrat en svart teckning med tusch där. Jag försökte med lacknafta, ingenting hände. Grannen i vårt hus tipsade om tandkräm i kombination med det gröna på en sån där kökssvamp. Jag var skeptisk, men:simsalabim igen! (okej, lite av färgen på väggen försvann också, men den var liksom melerad så det syns nästan inte).

Tack alla husmödrar genom tiderna!

Är det någon gång rätt att döda en värsta värsting bara sådär?

2011-05-07T01:16:00.002+02:00

Det här tycker jag är ett intressant resonemang:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/marten-schultz-om-bin-ladins-dod

Köra bil

2011-05-02T23:33:00.003+02:00

Jag är en sån där som tycker att man ska hålla på hastighetsgränserna när man kör bil. Det finns så många fördelar med det, mindre miljöpåverkan och säkrare trafik är bara två. Det dumma är att jag ändå kör för fort. Jag har noterat att jag förändrat mitt körbeteende låt oss säga de senaste fem åren. Jag kör mer aggressivt, och snabbare. Kanske tänker jag mer på annat, kanske tror jag att jag kan vinna lite tid om jag kör lite snabbare. Det är fel. Om jag blir inblandad i nån trafikolycka på grund av fortkörning kommer jag aldrig tycka att det var värt det att få komma fram en minut tidigare. Och varför tänker jag på det här nu? Jo, jag körde till Ume med barnen för att hälsa på lillasyster. Och jag tänkte att nu ska jag bara ta det lugnt, och inte köra för fort. Tjohejsan. Åkte dit på en fartkamera - blir min första fortkörningsböter. Attans övermod. Skyll mig själv. Att det ska vara så svårt?

jobb

2011-05-01T21:48:00.003+02:00

Familjen i all ära, men nu längtar jag tillbaka till jobbet. Jag har ju faktiskt varit borta i två veckor, en planerad (men med magsjuka) och en oplanerad. Som en halv semester alltså. Imorgon Falmark!

En inte så bra och en bra

2011-05-01T21:35:00.003+02:00

Jag hade läst i nån tidning om en bok jag ville läsa, "Änglarna" av Ola Nilsson. Jag ställde mig i kö på den på bibblan, och fick den lägligt när jag var lite halvrisig. Den var lättläst och tunn, och jag läste ut den på en kväll. Men den irriterar mig, för jag förstod den nog inte. Eller var den så banal som den kändes? Det var som att den inte var en roman, utan mer en novell eller två. Borde ha utvecklats mer liksom. Kändes bara som en början. Sedan läste jag i en recension att det var del två i en planerad trilogi. Aha, det förklarar kanske saken. Men ska jag läsa nästa eller inte?

Läste en annan bok av helt annan karaktär, Lukas Moodysons "Döden & Co". Den gillade jag. Rörig på ett tilltalande och ibland roligt sätt, om sorg och ensamhet och saknad och om varför man blir som man är.

Tid att tänka

2011-04-25T21:39:00.006+02:00

Eftersom jag blev magsjuk under påsken så fick jag vackert finna mig i att stanna hemma från släktmiddag, kyrkbesök, finväder och andra trevligheter. Familjen åkte iväg. Det var lite trist. Jag såg mer TV på några dagar än jag gjort på ett halvår. Det var gör-om-mig-program, rädda-min-usla-frisersalong-program och frågesporter i parti och minut. Men också en och annan intressant dokumentär. När jag orkade sitta upprätt kollade jag facebook. Och då upptäckte jag något märkligt.

Världen stod inte stilla
fast det absolut kändes så för mig

Facebookmänniskorna höll på med så många saker; de påskpysslade, var på fjällturer och grävde hål i trädgården, de fixade utemöbler och åkte till stugan, de tog cacher och förberedde påskmiddagar. De fixade tårtor och åkte slalom. De grillade. OCH åt påskmiddag. Ja, de verkade äta FLERA gånger under helgen.

Det brukar sägas att barn behöver ha tråkigt. Det gäller i hög grad även mig. Jag är dålig på att skaffa mig tråkig-tid på egen hand, jag tror att jag alltid måste göra nåt. Den ensam-tid jag har går rätt ofta till praktiska göromål. Jag heter Maria och är en sån där facebookmänniska som gör saker hela tiden. Utom när jag är sjuk. När jag är sjuk och ensam hemma får jag tråkigt. För jag orkar och kan inte tvätta, simma, städa gården, plockauppleksakerfrångolvet, sortera papper, medla i bråk, diska, prata i telefon, promenera, leka, torka barn och så vidare och så vidare.

...men när jag är sjuk
hinner jag med boken
och tankarna hinner ikapp
och kraften, lusten att ta tag i det ena och andra eftersatta när jag blir frisk kommer, men jag kan inte göra det - bara tänka kring det. Det gör mig gott. Och det gör idéerna gott att tänkas igenom ett varv till. För jag är ofta rätt impulsiv. Idérik, men rastlös.

...och kanske tråkigheten är en förutsättning?

Och idag kom jag till en inte helt angenäm insikt om mitt eget beteende - jag märker att jag idag börjar gnälla mer om stök och smutsiga barn - och förstår att jag håller på att tillfriskna. Jag lägger mig i och vill styra upp det som maken sköter så bra på egen hand när jag är uträknad. Tål att funderas på hur jag låter, och vilka krav vi kan ställa på varandra.

Vattenliv

2011-04-24T13:44:00.003+02:00

Ville skriva nåt om perspektiv på saker och ting och om att en massa människor alltid lever med orent vatten...men det blir inte mer än såhär. Cryptosporidium är en ny, nära bekant (absolut inte vän) som tar det mesta av min kraft. Hoppas besöket är över snart.

skriv-liv

2011-04-16T01:08:00.003+02:00

I mitt skrivarliv händer inte så hemskt mycket nuförtiden. Kanske är det helt enkelt för att det är så mycket liv som det blir så lite skriv. Eller ja, jag skriver ju här. Och rätt mycket på jobbet. Och det är inte fy skam det heller. Jag gillar nog allt sorts skrivande. Men idag gjorde jag nåt särskilt kul. Jag var på en skrivarworkshop på bibblan (Berättarfestival just nu). Medlefors folkhögkola höll i det hela. Det var bara jag och en man där. Vi fick i uppgift att lyssna på fem musikstycken i olika stil och till varje associera och skriva två meningar och två ord. Efter det fick vi sitta två och två (jag och den manlige läraren) och foga ihop våra meningar och ord till en gemensam dikt. Vi fick dra bort, men inte lägga till. Jag har inte skrivit dikter på mycket länge, men upptäckte överraskande att jag hade kvar mitt skriv-driv i mitt skrivliv. Jag skriver mycket lättare när jag får uppgifter sådär, det blir inte så pretto och seriöst. Och startar lusten. Gonatt därute, wherever you are.

Röra

2011-04-12T23:00:00.003+02:00

Jag skulle behöva fylla på min telefon med pengar. Det går liksom inte att ringa med den. Det är bara det att jag kommer aldrig ihåg det, utom just när jag ska...ringa.

För nån vecka sedan blev jag av med min plånbok. Jag måste ha tappat den när vi åkte bil från Östersund till Staaan. Kanske var det när vi stannade i Åsele och tog en cache. Eller när vi åt varmkorv i Lycksele. Efter några dagars letande tänkte jag att den här gången är den nog borta på riktigt. Jag tappar dagligen bort saker, men har nog aldrig blivit av med plånboken förr vad jag minns. Så då ringde jag banken och spärrade mina två kontokort. Sedan ringde jag Polisen och gjorde en förlustanmälan. Dotter 6 år frågade vad jag gjorde - "Schh, jag ringer till Polisen, jag berättar sen". När jag gjort anmälan och lagt på luren säger dottern: "Jag vet var den är, den är i bilen där högt uppe." "Jaja, men visa mig då", sa jag lite tvivlande. Dottern och jag gick ut till bilen, som både jag och E genomsökt grundligt. "Här är den, mamma" säger dottern och plockar fram den från hyllan ovanför passagerarsätet. Hur kunde du veta?""Jag såg när du la den där, mamma". Guldunge! Virrmamma och slarvletare.

Ikväll när jag skulle köra hem från jobbet fick jag soppatorsk. Hur gick det till? Mitt jobb ligger 1,7 mil bort, så jag brukar vara noga med att tanka då lampan lyser. Som tur var hade jag inte kört så långt, och räddades av en arbetskompis med dunk.

Du kanske börja ana ett mönster här?

Jag har hört om folk som har sökt jobb, och så har deras presumtiva arbetsgivare kollat upp deras facebooksidor och privata bloggar, och bedömt att de inte passar för jobbet. Så kanske borde man akta sig för att skriva sånt här. Men även om mina arbetskompisar nog tycker att jag är rätt förvirrad och hattig ofta på jobbet också, (en tror att jag gör allt på en höft och en annan kallade mig en gång "charmerande förvirrad" - vilket jag såg som en sorts komplimang) så får jag rätt mycket gjort där.

Just nu upplever jag mig själv som ovanligt rörig. Och så har jag till råga på allt fått två bankkort med nya koder att komma ihåg.

Då och då gör jag försök att blogga kontinuerligt. Men jag är lite kluven till det här med bloggande. Jag älskar att skriva, och det är kul när nån annan läser. Det brukar funka att skriva ett tag, och sedan faller det. Kanske för att det kommer nån stor grej emellan. Kanske nåt som känns för privat att skriva om. Eller så blir det som jag vill skriva betraktelser om så futtigt i jämförelse med de stora grejerna. Egentligen tycker jag att vi alla har ett ansvar att inte bara visa upp det som fungerar i vardagen. För vi är många som skulle tjäna på att sänka kraven i våra liv. Men röran i mitt huvud, som tar sig uttryck i yttre röra - den kommer jag nog ändå inte att blogga om - den får du som känner mig kanske ta del av om du vågar fråga.

Strömavbrott

2011-04-11T23:06:00.003+02:00

När jag och ungarna kom hem från dagis idag så var det strömavbrott. Rykten sa att det gällde fler delar av stan. Mitt i middagstid. Och slut fil hade vi kvar. Ringde maken och vi bestämde att vi skulle gå på MAX och se om de klarat sig undan avbrottet. Fast just när vi sagt det till ungarna fick jag magknip. Och tänkte att det nog berodde på det inte alltför hälsosamma intaget av för mycket mat och sötsaker jag gjort under dagens kurs. Så jag kände inte för skräpmat. Jag sa att nu gör vi såhär att ni åker till MAX och jag åker och köper de där bandymålen vi har pratat om. Lillebror blev arg (mest besviken) för att jag inte skulle följa med, men det är sånt man får ta. Jag köpte målen, och lite fil som jag slevade i mig. Och sen var hela familjen livligt engagerad i att montera ihop målen, och så var det dags att provspela...ojdå, klockan var visst läggdags egentligen. Men det klart vi ska spela lite! Först kvällsfika och letaredapåbokenduvillläsa, och sedan bandy. Barnen var stormförtjusta över att få spela bandy med föräldrarna, med nya målen på Egentligenläggtid. Att ena föräldern spelade med en sop och den andre med en klubba för en tvååring var det ingen som såg. Det var Sverige mot AIK och matchen slutade 3-3 (ingen förlängning, nästan alla nöjda).

The Man Behind the Mask

2011-04-11T22:40:00.003+02:00

Idag var jag på en kursdag som länsstyrelsen anordnat; om konstruktioner av maskulinitet. Det handlade om om killars självbild,benägenhet att använda våld utifrån förväntningar och behovet av förändring kring dessa frågor. Då ställdes denna fråga till publiken: "Vad är viktigast för att förebygga killars/mäns våld?"

Vad tror du?

Själv tror jag att vi redan från början måste lära våra pojkar att känna efter och att förmedla vad de känner. Vad de är rädda för. Vad de tycker om och inte. Ansvaret ligger på föräldrar, men även förskola, skola, idrottsklubb och andra vuxna kring barnen. Jag tror också att skolan ibland måste byta ut högläsningen ur Bullerbybarnen mot något där även barn från trasiga miljöer kan känna igen sig. Så vi vågar fråga och barnen vågar berätta om det som händer dem och som är nästan omöjligt att förstå.
En av dagens pratare sa att en undersökning från Kanada har visat att 70% av de pojkar som sett pappa utöva våld mot mamma beter sig likadant mot den egna partnern som vuxna. Visst borde vi göra allt vi kan för att stoppa det här?
Och du vet väl att de som klarar sig bra trots upplevelser av våld i hemmet ofta gör det för att det har funnits EN viktig vuxen som sett dem? Det kan t.ex vara vaktmästaren i skolan, eller grannen...kanske du?

Om sanningen ska fram

2011-04-03T15:32:00.003+02:00

Det finns saker som uppfattas som Absoluta Sanningar, men som vid närmare eftertanke (eller faktakoll) kanske inte alls är det. Jag tänker på sanningen att vi MÅSTE ha sommartid och vintertid. Lennart Lundmark skriver om det här i Svenska Naturskyddsföreningens årsbok 1998 "Lagom är bäst - på spaning efter en hållbar livsstil". Första gången sommartid infördes i Sverige var 1916. Då blev det stora protester, och nästan hälften av befolkningen struntade i att ställa om klockorna,(tihi) trots att det var lag på att man skulle. Folk tycktes anse att ordningen i tillvaron var rubbad. Efter första sommaren beslutade riksdagen att såna dumma experiment som införandet av sommartid inte skulle upprepas.
1980 infördes sommartid igen. Då protesterades det nästan inte alls. Lennart Lundmark beskriver det som att vår tidsuppfattning då hade ändrats så att vi inte längre söker någon naturlig förankring för tiden. Tiden "bestäms bara av klockor, som ställs efter klockor, som ställs efter klockor...". Jag skulle kunna göra någon egen utläggning om tiden här, men kan inte formulera mig bättre än Lennart Lundmark kan, så jag sprider vidare hans tankar istället: Han säger: "Den tid vi har är ingen naturgiven måttstock för vår tillvaro. Den är en syntetisk artikel producerad av snurrande kugghjul eller vibrationer i kvartskristaller. Och när vi vet det kan vi slappna av. Vi behöver inte vara så respektfulla. Det är inte tiden som styr människorna, utan tvärtom." Jag vet inte om jag är för eller emot sommartid. Jag vet bara att jag tycker det är lite besvärligt att få barnen att somna tidigare eller senare några dagar. Och att jag kan tycka att det är lite skrattretande att vi ställer om klockan, nästan som om vi tror att vi kan lura tiden. Fast det kanske är det vi kan, ta makten över tiden. Jag tror att vi på många sätt kan det. Det kanske jag skriver mer om nån annan gång.

Happiness

2011-03-10T22:39:00.002+01:00

Vi packar inför tur till Stornäsan med familj och goda vännerna I och T, och jag känner ren och skär lycka! Skidpulkan fylls med Murikkavänlig mat, vatten och extrakläder, men vallan skiter vi i. Resten av helgen är också fylld med roligheter - vi får äntligen se Köttets borg på teatern och äta middag med A och F. Och jag har f-y-r-a dagars ledighet.

...nu är det hockeyfeber

2011-03-10T11:38:00.002+01:00

Alla som känner mig vet vilken hockeyfantast jag är...not. Gjorde häromdagen en beställning av favoriten ullunderkläder. Döm om min förvåning när det i bekräftelsemejlet från ullföretaget står:"Grattis till SAIK! Ni gör det jättebra."
Sådärja. Jag får visst ta åt mig ära för hockeylagets framgångar, trots min hittills mycket blygsamma stöttning.

Soon and very soon

2011-03-08T23:40:00.003+01:00

Insåg just att jag i maj fyller fem år. Som bloggare alltså. Inte så flitig alla år, men ändå. Det måste firas. Eller vaddå måste, förresten. Det finns så många måsten här i världen ändå. Men jag kanske skriver ett inlägg i maj, i alla fall. Jag lägger det på den nivån. Så.

Winter Wonderland

2011-03-08T23:00:00.002+01:00

Idag ville jag inte byta jobb med nån; dagen innehöll slalom, glada människor, hamburgare från Murikkan - och så sol på kinderna.
Och hemma hade jag en fin familj. Den byter jag inte heller bort så gärna.

Summa summarum sommar

2009-08-26T10:17:00.004+02:00

Jag har hört föräldrar vid badplatser sucka "ja inte har det varit mycket badväder den här sommaren". Jag har haft en fantastisk sommar med mycket av allt. Även bad. Vi räknade till att dottern S, fyraochetthalvt, badat på 13 olika badplatser denna sommar.
Förutom att bada har vi tältat flera gånger, träffat alla barnens kusiner och mor-och farföräldrar, besökt Ume, Trästocks och djurpark. Ätit glass. Träffat vänner och förstås varit en hel del i vår fina stuga. Sonen H, två år, har fått sin första fisk. Mamman och pappan har gått ner i vikt några kilo var. Vad kan man mer önska av en sommar egentligen?

Barn av vår tid

2009-08-05T22:13:00.002+02:00

Jag har borrat, skruvat och satt upp gardinen i sovrummet. Det tog bara drygt fyra år innan det var klart. Kanske ett steg på väg mot att bli ett inredningsfreak.
Jag har ett boktips; "Vill ha mer" av Katarina Bjärvall. Undertiteln lyder "om barn, tid och konsumtion". Läs den om du har barn eller vill få.

Combination of the Two

2009-07-28T20:09:00.002+02:00

Nu (20.00) när maken lägger ungarna kommer den efterlängtade och välbehövliga vuxentiden. Ikväll vill jag: plocka hallon på gården, sova, läsa en bok och ta en lång cykeltur. Och bli av med huvudvärken. Inser att jag inte hinner allt innan jag ska stupa i säng. Vilka går bäst att kombinera?

Spel för det glömda

2009-06-13T22:38:00.004+02:00

S är glad över att hon fått ett nytt spel. Vi ritar och gissar och det är kul. Och så gissar vi reglerna också, eftersom jag köpt spelet begagnat och reglerna saknas. Härmed efterlyser jag spelregler till "nya barncharad"! Någon?

Tapestry

2009-05-19T20:12:00.001+02:00

Jag låter skivan snurra och snurra på skivtallriken; (nåja, på Spotify då)
Tapestry (som jag inte ens vet vad det betyder) med Carole King. Jag blir så glad. Ville bara säga det.

More than words

2009-05-12T09:29:00.003+02:00

RFSU lanserar ett nytt ord; slidkrans. Jag sprider gärna ordet vidare, för jag håller med RFSU om att man bör sticka hål(!) på myten om mödomshinnan. Alla kvinnor har inte en hinna som spricker vid första samlaget. Ingen ska behöva visa upp blodiga lakan efter bröllopsnatten. Läkare ska inte behöva göra ingrepp där de skapar en mödomshinna. Och ingen utom kvinnan själv ska få bestämma över hennes sexualitet.

Who wants yesterdays paper?

2009-05-10T00:14:00.002+02:00

Jag har aldrig fått söndagsDN så tidigt som lördag kl 23.55 förr. Nu är frågan: måste jag läsa den innan jag lägger mig?

Early morning

2009-05-05T06:47:00.002+02:00

Klockan är 06.47. Det är inte ofta jag bloggar vid denna ack så tidiga tid. Men det har sin förklaring. Jag var nyss på väg till bussen som går 06.40 till Ume, då jag kom på att jag inte behöver åka förrän drygt om en timme. Bättre gå hem och blogga om ingenting än att göra ingenting på universitetet, tänkte jag. Jag skulle kunna skriva nåt om hur det var i Ungern. Men jag tror inte att jag ids. Jag går och lägger mig en stund istället.

För övrigt vill jag bara säga att det är klart värt att lyssna på Morten Harket solo, särskilt låtarna från Wild Seed.

Hungary Eyes

2009-04-30T23:01:00.002+02:00

Jag fick just en fraga av facebook: Maria, do you speak magyar? Och nej, det gőr jag verkligen inte. Jag har nu varit i Ungern i ett par dagar och de enda ord jag lyckats snappa upp ár nyitva - őppet, bor - vin, utca - gata och ter - torg. Tangenterna sitter pa galna stállen och hotellet har flyttat till olika stállen varje gang jag ska dit. Resan ár avkopplande och uttrőttande pa samma gang. Men vádret ár fint, maten ár god och imorgon blir det bade sovmorgon och bad. Sa jag njuter.

Time is on my side

2009-04-20T20:00:00.004+02:00

Jag antar Tidsverkstadens utmaning, med egna modifieringar;
Jag ska avstå från TV (bortsett från Bolibompa)och nätsurf på fritiden (måste använda dator i skolarbetet)21-27 april. Det borde bli en hel del tid över till annat...

Taking the long way

2009-04-19T18:38:00.004+02:00

Det där med att bedöma avstånd har aldrig varit min bästa gren. Jag kan inte jämföra nåt med en fotbollsplan, eftersom jag inte har en susning om hur lång den är. Men jag har några ungefärliga riktmärken för att mentalt förbereda mig på en viss sträcka. Och alla utgår från föräldrahemmet i Boviken. Alltså såhär: 200 m är från oss till Kågedals. 1 km är från oss till havet. 5 km är från oss till Kåge. 1 mil är från oss till staan. Man kan undra vilka vägar andras sträckor tar.

A Day In Life 2

2009-04-18T22:35:00.002+02:00

Lördag, inget särskilt, men ändå allt. Väcks av ett barn, väcker det andra. Stoppar in blöjtvätt. Torkar barn. Leker kalas. Tar fram frukost. Funderar på handlarlista. Äter frukost. Läser DN:s boklördag. Städar toan, barnen vill vara med. Bakar tillsammans ut matbrödsdeg som maken gjort. Tar fram rester till lunch. Äter. Kollar recept, vill göra smarrig efterrätt med storflickan. Vi tar bilen till affären, storflickan och jag. Roligt att hon är med. Handlar mat för tusen spänn. Kommer hem, packar upp mat. Storflickan vid datorn. Maken och sonen ute på sovpromenad. Gör chokladmousse, dubbel sats, med viss assistans av storflickan. Låter disken vara. Pysslar lite, storflickan vill ha hjälp med en sjörövarögonlapp. Sonen och maken kommer hem och vi fikar nybakt bröd på balkongen. Ute på gården blåser det rejält men på balkongen skiner solen. Brödet är gott, vi sitter trångt och det är vår och härligt. Maken säger att vänner han träffat på stan vill bjuda oss på middag. Ringer och tackar ja om vi får ta med efterrätt. Funderar på att göra mer mousse, men det innebär i så fall en tur till affären först. Ids inte, omfördelar bara i fler skålar. Klär på barn. Tar på tjocktröja och täckbyxor. Går ut på gården. Barnen har hinkar och spadar och lastbilar och galonkläder och bjuder på blåbärssoppa och snögröt. Barnen kan fortfarande gå på snön. In med frusna händer. Barnen kinkiga. Oense med storflickan. Läser Bamse i översängen och blir sams. Packar blöjor och extrakläder. Stoppar in duschdraperiet i tvättmaskinen. Leker Pippi utan att lyckas vara Tommy. Leken byts till Bamse. Skolfröken ber mig måla bild i målarbok. Klär på barn. Åker till vännerna. Får vara barn i lek och bjuds på plastpizza av storflickan. Äter gott wokat på riktigt. Pratar med vuxna. Läser bok med fordonsljud. Gör iordning efterrätten med storflickan. Äter den med de andra, mycket gott. Väljer fel te, ett som skär sig med mjölk. Storflickan vill gå ut, alla hakar på. Sandlådelek, snöklättring och plastbilskörning. Barnen glada i plastbilen, ännu gladare när vi får den av vännerna. Kvällen är ljus och bara lite kall. Vi åker hem. Maken lägger barn. Jag hänger tvätt och duschdraperi. Kollar Facebook, är för tillfreds för att skriva intressant status. Tänker skolarbeta men blir sugen på att baka grovlimpa istället. Gör så. Lyssnar på musik vid disk och undanplock. Ska gå och sova snart. Vill skriva fast dagen först. Mitt liv, min dag.

gangsters paradise

2009-03-26T20:30:00.002+01:00

Det är några filmtitlar som dyker upp när man i socionomblivandet läser om vissa problemungars identitetsbildning; det är Scarface och Gudfadern och Scarface och Gudfadern. Och Scarface och Gudfadern. Scarface får jag nog göra ett studiebesök i men Gudfadern har jag faktiskt sett för en herrans massa år sedan. Kanske dags att se om.

Svar på tal

2009-03-12T22:55:00.001+01:00

Apropå mitt inlägg ”We´re only in it för the drugs” så skrev Johan så här:
”På inget sätt förbättras situationen för de som fastnar i tunga droger av att det är illegalt, och på inget sätt minskar det bruk och missbruk. Däremot skapar det en kriminell marknad vars propp skulle dras ur big time ifall drogerna fanns billiga men beskattade på motsvarande systembolaget. Skatterna går då till samhällsinformation och behandling för de som får problem. Och när man tramsar på och förbjuder naturens vanliga ogräs går det verkligen för långt. Speciellt när både alkohol och tobak å andra sidan är lagligt. Man får tycka vad man vill om bruk av droger i rekreationssyfte, men var och en måste få bestämma själv.”

Kommentaren provocerar mig och jag kan inte se det på något annat sätt än att den ber om en föreläsning. So, here we go!

Mellan åren 1965 och 1967 prövades legalförskrivning av narkotiska preparat till 150 missbrukare. På den tiden var det centralstimulantia och morfin som förskrevs i kopiösa mängder. Resultatet blev en snabb stegring av det intravenösa missbruket i Stockholm och antalet kända injektionsmissbrukare fördubblades på ett år. Efter ett par tragiska dödsfall med legalförskriven narkotika avbröts försöket. En utvärdering av legalförskrivningsförsöket visade att de som fick narkotika på recept ökade sin brottslighet, trots att drogerna var gratis och trots att många av deras tidigare brott – försäljning och innehav av narkotika - automatiskt försvann från statistiken. En senare rapport från USA visar att bara 5 % av missbrukarnas kriminalitet består av rena narkotikabrott såsom innehav och försäljning. 20% av deras brott är stölder, rån och annat för att skaffa pengar till droger medan 75 % av brotten består av annan kriminalitet som alltså inte skulle påverkas även om de fick gratis narkotika. Och internationell brottslighet bekämpas inte genom att den ges större handlingsfrihet utan genom att starka, demokratiska statsapparater bekämpar dess verksamhet. En svag stat, som i södra Italien, är maffians bästa växtplats.

Se på den fritt tillgängliga alkoholen. Tre fjärdedelar av alla våldsbrott i Sverige begås av berusade personer. Är det ett skäl att om alkohol är fritt ska narkotika också vara det, när vi vet hur mycket elände alkoholen har del i? Dessutom kan man knappast hävda att alkoholskatten betalar alla alkoholens skadeverkningar. Lättillgängligare narkotika skulle innebära att fler prövar och blir beroende. Många unga beställer designade droger (som ännu inte hunnit bli analyserade och narkotikaklassade) på nätet och tror att de trotsar auktoriteter och är vuxna för att de gör som de vill. Samtidigt har många av dem en så stark auktoritetstro att de tror att ”det som inte är (av staten) narkotikaklassat kan inte vara farligt”, en tro som kan få oanade konsekvenser.

”Var och en måste få bestämma själv” är det absolut sämsta argument jag har hört. Vem är så dum att han tror att det bara är knarkaren själv som drabbas av dennes val att börja knarka? Det fria valet övergår för väldigt många, inte alla, men dock många - i narkotikaberoende. Det är omöjligt att veta vem som kommer att fastna och vem som klarar sig. Jag undrar hur många barn eller föräldrar till knarkare som skulle hålla med om att var och en själv måste få bestämma. Vi lever i en demokrati, och det är då åtminstone jag glad över. Demokrati förutsätter att man inte får göra som man vill. Fick man det skulle inget samhälle finnas att hålla ihop.

För mer lästips och källor får den intresserade höra av sig till mig, så mejlar jag listan.

Mean Woman Blues

2009-03-12T20:59:00.003+01:00

Jag har varit på bio och sett Män som hatar kvinnor. Ja, vad säger man om den då? Jag gick ensam, så nu måste jag diskutera med bloggen (och i förlängningen med dig som läser den). Jag satt ett tag och tyckte den var otäckt full av våld och kränkningar och undrade vad folk tycker är spännande ned det. Men så kom jag på att jag satt på mig fel glasögon - jag hade tagit på mig socialtantsglasögonen istället för mina vanliga bioglasögon! Jag kom på att alla jag känner som rekommenderat filmen kanske inte hade haft "Sårbara barn" och Våldsutsatta kvinnor" som kvällsläsning den senaste tiden. Jag la böckerna åt sidan i min hjärna, tog på mina vanliga glasögon och såg Lisbeth Salander göra upp med ondskan. Jag kan rekommendera en spännande film.

Blott en dag

2009-03-11T20:06:00.003+01:00

Idag har allt gått som jag har velat. Jag har kommit igång med skrivandet (måste skickas imorgon). Jag har varit på skolan och fått bra jobbinfo från SSR. Jag fick tag i kiropraktorn och fick en tid imorgon. Dessutom fick jag tag på två kommunmänniskor som håller i sommarjobb, och den ena ska jag träffa till veckan. Det enda som inte gick som jag hade tänkt var väl isåfall det där med fikat som SSR bjöd på. Kunde inte motstå chokladmuffinsarna. Det hade väl varit bra om jag bara ätit en kanske.

We´re only in it for the drugs

2009-03-09T21:27:00.002+01:00

Idag har vi haft Dag Om Narkotika med Polis Från Ståkkålm. Han tyckte det var viktigt att vi som blir socionomer vet hur man tänker som knarkare, så vi kan se tecknen. Han visade hur man rullar en joint. Vad man behöver tillsätta till rökheroin för att kunna injicera det. Hur knarkarens käkar rör sig. Det har varit en mycket lärorik dag. Men ganska skönt att det här inte var en sådan dag då min dotter, fyra år, frågar vad jag lärt mig i skolan idag. En del saker är svåra att förklara.

Staten och kapitalet

2008-12-11T22:39:00.002+01:00

Jaha,staten och kapitalet sitter verkligen i samma båt,
eller vad ska man säga om att ännu statliga Nordea
har en ny chefsanalytiker som heter Annika Winsth?

Nånting värmer mig

2008-12-11T21:53:00.003+01:00

Jag simmar ett par mornar i veckan. När jag vaknar och känner det aningens motigt att gå dit tänker jag på den Stora Belöningen efteråt, att få värma kroppen utifrån och in, i bastun. Fast efter ett antal "man-kanske-borde-säga-till-nån-i receptionen-men-det-har-väl-inte-hunnit-bli-varmt-än-tillfällen"så har jag förstått att det aldrig är särskilt varmt i den där bastun. Jag tänkte att det kanske berodde på att det skulle vara en kommunal bastu für alle, en bastu där man inte steker små barn, men en dag hörde jag en typ tioårig flicka säga till sin mamma: "Mamma, hur länge ska vi sitta i bastun?". Mamman svarar "en stund" och flickan säger då "men mamma jag fryser..."
Så jag kanske ska säga till i receptionen ändå. Jag måste träna mig på sånt, att klaga på servicesaker alltså.

Bastusar (jamen hur skriver man dem i plural då?) har tre funktioner, som jag ser det. Den första och uppenbaraste är att värma trötta frusna själar (och kroppar föralldel) och den andra är att ge tillfälle till att starta samtal med okända människor som råkar vara nakna (en situation jag annars väldigt sällan befinner mig i). Den tredje är att få chans att tjuvlyssna på tonårstjejer. I den här bastun brukar det vara störst chans till att få använda sig av den andra funktionen. Alltid något. För att få kontakt kan man börja med att klaga över någon obetydlig men retfull grej med den nyrenoverade simhallen. Till exempel nåt om hur trångt eller varmt det är i duscharna, hur kall bastun är eller hur små schampohyllorna är, "för det vet ju alla att kvinnor har minst tre flaskor med sig, schampo, balsam och duschcreme". Sist jag gjorde det fick jag riktigt bra napp. Det var en medelålders kvinna som eldade upp sig över alla brister i den nya relaxavdelningen, och hon hade minsann skrivit ett brev till ansvarig chef. Och så hade hon passat på att i brevet lägga till nåt om hur många pedofiler som var i farten på badhus och frågat om badhuschefen hade funderat på att sätta upp "fotografering förbjudet"-skyltar i duscharna. Konstigt nog, sa hon, hade han nästan tagit illa upp av det sista. Det tyckte hon var mycket märkligt.
Sådana ivriga utläggningar kan med inombordsskratt värma upp en frusen själ en hel dag till skillnad från den kalla bastun.

Jag rear ut min själ - allt ska bort

2008-10-02T23:47:00.003+02:00

Är det bara jag som tycker det är konstigt att kommunstyrelsens borgerliga ordförande i Huddinge, där man sålt ut nästan 3000 av allmännyttans lägenheter och där hyresgästerna nu klagar på att området blivit vanskött, heter Bo Trygg?

Why can´t we be friends?

2008-09-28T12:53:00.006+02:00

Jag pluggar. Jag är en sådan som tycker att det mesta vi läser är intressant, bara det inte är FÖR tillkrånglat. Just nu handlar det om statsvetenskap. Jag suger i mig kunskap, vill veta mer, förstå. Jag är glad (ja, faktiskt) över att jag får lära mig mer om hur beslutsprocessen fungerar i kommunen. Jag tycker det är intressant att få reda på hur landet ligger mellan stat och kommun. Jag tycker det är spännande att läsa om att tjänstemän tagit initiativ till reformer. Men sedan kommer vi till EU. Där tar det stopp. Jag är INTE intresserad av EU. Jag och EU är inte kompisar. Jag ska vara ärlig, jag kan inte ett jota om EU. Men då kom jag att tänka på Associationer. Mitt dystra EU-sinne sinne lättade något.

Inbjudan:
EU:s riksdag
fyller 5 år
bestämmer 2
Kom!

Och till er som inte förstod (måste ju ändå vara ett fåtal:), så kan jag förklara att jag i och med detta kommer ihåg att EU-parlamentet är direktvalt, väljs vart femte år, är överstatligt, stiftar lagar och övervakar kommissionen.

Kanske blir jag och EU kompisar så småningom. Det gäller bara att komma ihåg att det i Associationernas land, till skillnad från i verkliga livet, är viktigast med förstahandsintrycket, så att man får ett bestående minne av det.

Homecomputer

2008-09-27T23:17:00.003+02:00

Vi skulle sova över hos den andra familjen. I gästrummet stod tre datorskärmar och sov.
Dottern, 3,5 år frågade mig varför den andra familjen hade tre TV:ar. Jag förklarade att det inte var TV:ar, utan datorer. "Men mamma, varför är de svarta?" Varför vet hon inte att det är för att de är avstängda, tänkte jag. Och stannade till. Hjälp, är det verkligen så att vår dator, mitt i vår lägenhet, mitt i vår verklighet...aldrig är avstängd?

Hmm.

Yes we can

2008-08-29T22:50:00.002+02:00

Om du ringer min svåger när du kört vilse en kväll kan han fråga om du efter kiosken kört förbi en villa med en Toyota Corolla innan du svängde och sedan genom ett radhuskvarter där först en Ford Mondeo, sedan en Citroën Nemo, och slutligen en Honda CR-V stod vid radhusuppfarterna. Och isåfall är det bara att svänga till höger just efter Mazda B 2600:an. Japp, tur att du ringde honom, nu blev det ju lätt som en plätt. För svågern är det helt självklart att lägga bilmodeller på minnet. Själv tittar jag ofta ut genom sovrumsfönstret och ser grannnen tvätta bilen. Men om du frågar mig vad han har för bil kan jag inte ens säga vilken färg den har.

Jag hyser ingen önskan att bli bra på bilmärken; jag är bara fascinerad över att tänka på vilka förmågor jag och andra i min omgivning har och hur vi använder dem. Och hur medvetna vi är om våra förmågor.

På min arbetsledares anslagstavla stod ungefär såhär: “Kom ihåg; Det som är självklart är klart bara för en själv.”
Mina barn lär mig en hel del om det där. De gör saker som jag inte förväntar mig, exempelvis när lillebror äter ett knäckebröd från långsidan. Och det blir inget standardäppelskrutt kvar när en tvååring äter ett äpple. Jag har blivit varse att jag kan en hel del om balans som mina barn inte kan. Jag vet att när de lutar sig långtlångt ut på stolen för att nå bananen på hyllan eller lägger den där klossen sådär längst upp på tornet...då är fallet ett faktum. Jag glömmer ofta att tipsa barnen om att hålla till höger på stigen så att de slipper brännässlorna. Jag tror att de redan vet det. Och jag blir förvånad när de, till synes helt obekymrade om maskars eventuella existens, slänger in hallonen i munnen direkt.

Jag må vara lite trögtänkt, men jag får en aha-upplevelse varje gång jag är med barnen och inser att mitt “rätta” sätt att göra saker på är alldeles självklart inlärt.
Min svåger har alltså en förmåga att ge vägbeskrivningar genom att tala om vilka bilar som står vid villauppfarterna. Jag är nyfiken på vad jag kan som jag knappt vet att jag kan och som andra tycker är märkligt.

If I were a carpenter

2008-06-16T00:09:00.004+02:00

Jag tänkte att det kan väl inte vara så svårt att tillverka en present till sonen som fyller ett år. Ett trälok som pinglar lite fint när man drar det borde jag kunna åstadkomma, trots att jag anser mig ha tummen mitt i handen. Jag tänkte länge på det. På hur jag skulle göra. På hur jag skulle skaffa material. Sen skaffade jag. Fick leta i containern hos byggvaruhuset. Hittade inte de rätta bitarna. Sökte på närmare håll, i barnens klosslåda. Napp! Letade verktyg. Hade idéer. Och jaha, blev det sådär, det hade jag inte tänkt mig. Hur ska jag göra nu då? Fick svälja lite stolthet och be maken om råd. Satt ute och höll kvarteret vaket genom att spika sent på kvällen när barnen lagt sig. Spikade snett, mycket snett. Drog ut, spikade igen. Ångrade att jag köpt snygg men vek spik. För sent och för helg att göra nåt åt. Borrade, sågade, limmade. Höll nog på i en vecka. Fick lite handfast respektfull hjälp mot slutet. Tack.

Det var inte lätt. Men roligt. Och jag skrek inte en endaste gång. Gav inte upp. Blev inte ens särskilt frustrerad.
Jag gjorde det, jag har gjort ett snett och vint,
men ack så fint lok!

This house is empty now

2008-04-24T09:32:00.003+02:00

Jag har alltid tyckt om när det tar slut. Alltså inte kärlek, vilket jag i och för sig har mycket ringa, för att säga ingen alls erfarenhet av (jo, vi har hållit ihop i 15 år och aldrig gjort slut). Nä, jag tänker mer på hur tillfredsställande det är när tråkiga saker som tvättmedel eller WC-rengöring eller rågflingor eller toapapper tar slut.
Jag tror det sitter kvar sedan jag var tonåring, då jag längtade efter att bli och vara Vuxen. Jag menar, ett paket rågflingor kan man ju ha i skåpet och tro att man får vuxenpoäng för, men det att rågflingorna verkligen Tar Slut och man blir tvungen att skriva upp r-å-g-f-l-i-n-g-o-r på Inköpslistan, och sedan får gå och handla det måste väl ändå tyda på att man är vuxen?

Jag hyser inga dubier numera om att jag verkligen är vuxen. Och jag tycker det är fint att vara det. Men jag tycker fortfarande om när saker tar slut.

You got me

2008-03-12T20:53:00.003+01:00

Är det något jag gör när jag är less på att leka är det att
1. smygstäda samtidigt som jag leker (det är lite spännande, har nästan blivit som en sport att försöka plocka undan samtidigt som jag leker mammapappabarn)
2. läsa en tidning mer eller mindre öppet när vi egentligen bygger lego eller ser på nåt tråkigt barnprogram

Idag satt jag och 3-åriga dottern vid köksbordet. Jag sneglade lite i dagstidningen medan vi fikade. Jag frågade henne: "Ska du läsa många tidningar när du blir stor?" Dottern: "Nä, jag ska leka mycket med barnen. Om jag får några barn.".
Där fick hon mig.

Do you hear what I hear

2008-03-11T20:45:00.002+01:00

Nån gång i början på min Utbildning skulle vi berätta om tre goda egenskaper vi har. Det var häpnadsväckande många som sa "Jag är bra på att lyssna". Det sa inte jag. Vad menar folk när de säger att de är bra på att lyssna? Menar de att de sällan eller aldrig tänker på vad de själva ska säga härnäst istället för att lyssna uppmärksamt, att de inte letar efter roliga eller intelligenta kommentarer, att de aldrig tänker på vad de ska äta till middag och att de faktiskt lyckas avhålla sig från att säga "aha, exakt det där har jag varit med om och jag vet preciiiis hur du känner dig"?
Jag tror inte att jag är så bra på att lyssna. Och inte går det bättre när jag har ungarna med och ska föra ett samtal med någon eller några vuxna. Jag är rätt spontan när jag pratar, och ger mig ofta in i samtalsämnet när jag snappat upp ett ord som jag associerar vidare till. Dessutom händer det att jag inleder med nåt i stil med "det där har jag tänkt på..." och så kommer jag med ett inlägg som jag efteråt förstår inte hade det minsta med föregående att göra. Men ge inte upp om mig! Jag gillar ju både att prata...och lyssna. Och jag försöker bli bättre.

Living together, growing together

2008-03-04T21:31:00.003+01:00

Jag är stor. Stor som i vuxen, menar jag. Jag har länge känt mig stor, men inte riktigt kunnat sätta fingret på vad det är som gör mig till det (ja, det skulle vara att jag har två barn och får tråkiga fönsterkuvert med posten varje månad)

3-åriga dottern deklarerade en morgon "Måns (gosehund) fyller år idag. Så här många år" (visar ena handens alla fingrar). "Nu kan han vara ensam i ett mörkt rum. Han kan borsta tänderna själv på kvällen. Han kan leka själv. Han kan leka själv i ett mörkt rum. Han kan läsa böcker. Han kan diska. Så stor är han nu."

Och det klart, allt det där kan ju jag också. Fast det var länge sedan jag lekte kurragömma bara med mig själv. Jag ska nog gå och göra det. Kanske i ett mörkt rum. Bara så jag vet att jag verkligen är stor nog att klara det. So long!

O Christmas Tree

2008-01-09T22:12:00.000+01:00

Jag sitter i soffan och läser, och hör ett okänt frasande ljud och en lätt duns efter det. Vad var det? I ögonvrån anar jag något. Det är granen som genom att dråsa ner ett gäng barr, låter en julgransboll åka kana ner på mattan. Och se där - en till!
Jaja, till och med en julutsträckare som jag fattar vinken. På fredag blir det julgransplundring, och då granen, då får du flyga iväg!

You´re just to good to be true

2007-12-10T19:14:00.000+01:00

Jag tycker inte om när saker är trasiga, speciellt tycker jag inte om när kläder går sönder. Därför lagar jag dem på en gång. Det är ett bra drag hos mig, jag får saker gjorda. Här finns inga högar av olagade saker.

Jag önskar att det inte bara var den första meningen som var sann.

A Day In Life

2007-11-14T17:22:00.000+01:00

klippt och klistrat. trätt pärlhalsband. klätt ut oss för att gå på dockkalas. bakat låtsastårta.ätit gröt. lagt ut bröd åt fåglarna. gungat. snöbusat. fikat. målat med vattenfärg. läst bok. lekt inte stöta golvet.

Easy question

2007-11-13T22:28:00.001+01:00

Jag har fallit för att svara på en sån här radda med frågor som skickas runt. Bloggen är väl delvis till för att ge andra en bild av vem jag är - så här får ni. Mina läsare får gärna kopiera och svara på frågorna om andan faller på.

1. VAD HETER DU?
Det vet du kanske om du läser min blogg. Om inte så är jag gärna lite hemlig.

2. VAD ÄR DET FÖR FÄRG PÅ BYXORNA DU HAR PÅ DIG?
Blå

3.VAD LYSSNAR DU PÅ JUST NU?
Bebis som just vaknat och Jeff Beck

4. VAD GJORDE DU IGÅR KVÄLL?
Undvek att plocka undan

5. VAD VAR DET SISTA DU ÅT?
choklad

6. HUR ÄR VÄDRET HOS DIG JUST NU?
mörkt, jag ser inte från datorn

7. DEN SISTA PERSONEN DU TALAT I TELEFONEN MED?
Lotta

8. DET FÖRSTA DU LÄGGER MÄRKE TILL HOS DET MOTSATTA KÖNET?
det beror på i vilket sammanhang

9. GILLAR DU PERSONEN SOM SKICKADE DETTA TILL DIG?
Ett oskick(at). Jag tog det själv. Men ja, jag gillar den jag tog det från.

10. HUR MÅR DU IDAG?
bra

11. VILKEN ÄR DIN FAVORITDRYCK?
te, svartvinbärssaft

12. FAVORIT ALKOHOLBASERAD DRYCK
vitt vin, men dricker väldigt sällan alkohol

13. FAVORITSPORT?
jag förstår inte frågan

14. HÅRFÄRG?
mörkare än som barn

15. ÖGONFÄRG?
"nästan grå" säger min dotter

16. SOLUPPGÅNG ELLER SOLNEDGÅNG?
ingen kommentar

17. SYSKON Å DERAS ÅLDER?
ja, födda -75,-79, -81 och -87

18. VAD GÖR DU? (PLUGGAR, JOBBAR?) VAR?
mammaledig socionomstuderande

19. SENASTE FILMEN DU SÅG?
Kinsey

20. ÄR DU KÄR?
ja!

21. FAVORITDAG PÅ VECKAN?
torsdag

22.FAVORITHOBBY?
umgås med folk, skriva, sjunga

23.ÄR DU FÖR BLYG FÖR ATT BJUDA UT NÅGON?
nej - men för kär. och för gift.

24. FAVORITMUSIK?

Janis Joplin, Stefan Sundström, Red Hot Chili Peppers, Sofia Karlsson, Morten Harket och några till.
25. SOMMAR ELLER VINTER?
sommar. fast vinter är roligare med barn än utan.

26. KRAMAR ELLER KYSSAR?
mmm

27. SAMBO ELLER SÄRBO?
samboende!

28. TE ELLER KAFFE
te "fast på låtsas leker vi att du tycker om kaffe, mamma!"

29. VILL DU ATT DINA VÄNNER SKA SVARA?
gärna!
30. VEM ÄR DET STÖRST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
Anna K

31. VEM ÄR DET MINST CHANS ATT HON/HAN SVARAR?
mamma

32. HUR BOR DU?
fin hyreslägenhet hos långsam privathyresvärd

33: VAD LÄSER DU FÖR BÖCKER?
kvinnliga författare mest, deckare ibland, studentlitteratur

34. FAVORIT FÄRG?
blågrått och rött just nu

35. FAVORITSPEL?
Settlers, Rappakalja

36. KAN DU NUDDA DIN NÄSA MED TUNGAN?
nej

37. KAN DU KORSA ETT ÖGA ÅT GÅNGEN?
vad är det?

38. ÄR DU ROMANTISK?
vet inte

39. SKULLE DU SÄGA SJÄLV ATT DU ÄR LYCKLIG?
ja, oftast

40. VILKA HAR DU SÄNT DETTA MAIL TILL?
ingen som mejl, öppet för alla som hittar till bloggen

41. VAD SKA DU GÖRA IMORGON?
ta hand om ögongeggiga barn, fundera på stockholmspackning

42. VAD ÄR KLOCKAN JUST NU?
23.33

The Unwelcome Guest

2007-11-12T19:43:00.000+01:00

Jag anar det värsta. Jag måste ha haft besök i mitt hem idag, utan min vetskap. När hände det? Det är någon jag känner, men bara till namnet. Tillstökaren.

Suverän

2007-11-07T23:20:00.000+01:00

Idag åt jag lyxlunch. Det vill säga jag åt hemma, ensam, och lagade till maten precis som Jag Ville Ha Den. Det var ingen barnlunch. Konstiga smaker, allt ihopblandat, lite för starkt för ett barn. Förresten var det nog ingen make-lunch heller. Jag kunde skära champinjonerna i så stora bitar jag ville. Hahaa. Det gäller att fånga möjligheterna till vardagslyx när de flaxar förbi ens öga.

kompetens och lärande

2007-11-05T22:53:00.004+01:00

Du ska inte prata med mig om film. Om du ber mig säga tre filmer jag tycker om så kan jag ge dig ett svar, men försök inte diskutera handlingen med mig. För jag kommer inte ihåg. När det kommer till film är det riktigt uselt ställt med minnet. Jag har överhuvudtaget svårt med bildminnen. Jag vet inte hur saker ser ut, och kan alltså inte rita de enklaste saker, såsom en cykel eller en groda. På en Pictionarynivå klarar jag mig väl hyfsat, men veackve och prestationsångest om jag har längre tid på mig och verkligen borde veta var på en cykel sadeln är placerad eller hur en groda kan ha fyra ben fästa på kroppen.

På telefonnummer är jag däremot en fena! Sånger går ännu bättre. Tänk om det fanns en sång för allt man ville lära sig. Tänk om man i skolan hade sjungit Europas huvudstäder och kroppens organ istället för att traggla blindkartor. Om jag hade fattat det här under min gymnasietid hade jag väl skrivit egna sånger, som syrrans klasskompis på sjuksköterskeutbildningen som skrev en sång om blodomloppet, om jag inte minns fel. Dottern börjar förskoleklass till hösten. Det känns jättekul, och det blir oerhört spännande att se hur skolan har utvecklats sedan jag själv gick. Jag drömmer om en skola som uppmuntrar och lyfter fram all sorts kompetens, och inte oreflekterat använder den kulturellt och socialt medelklassiga måttstocken till all bedömning.

Memory

2007-11-05T22:53:00.001+01:00

Du ska inte prata med mig om film. Om du ber mig säga tre filmer jag gillar så kan jag ge dig ett svar, men försök inte diskutera handlingen med mig. För jag kommer inte ihåg. Det kan ha gått en vecka eller ett år. Jag minns varken handlingen eller vilka skådisar som var med. När det kommer till film är det riktigt uselt ställt med minnet. Jag tror att böcker fastnar något lättare. Jag har överhuvudtaget svårt med bildminnen. Jag vet inte hur saker ser ut, och kan alltså inte rita de enklaste saker, såsom en cykel eller en groda. På en pictionarynivå klarar jag mig väl hyfsat, men veackve och prestationsångest om jag har längre tid på mig och verkligen borde veta var på en cykel sadeln är placerad eller hur en groda kan ha fyra ben fästa på kroppen.
På telefonnummer är jag däremot drottning! För att inte tala om sånger. Undras hur många sånger man kan tänkas kunna? Tänk om det fanns en sång för allt man ville lära sig. Om jag fattat redan i högstadiet hur bra jag var på att komma ihåg sånger jämfört med allt annat skulle jag gladeligen ha skrivit sånger med europas huvudstäder istället för att traggla blindkartor.

Apropå att fylla i lär-känna-mig-formulär. Vågar knappt fylla i filmer jag gillar. Kanske ska börja uttrycka mig mer svävande "jag är en sån som gillar romantiska komedier/våldsamma actionrullar/allvarliga kulturfilmer". Eller jag kanske skulle satsa på en enda regissör. Och uteslutande se de filmerna. Jag har aldrig provat se en film 18 gånger, då kanske den skulle fastna även i mitt guldfiskfilmminne. Men det är livet alldeles för kort för.

Jag ger dig min morgon

2007-10-02T22:35:00.000+02:00

Ibland känns det som om någon förstår en. I det här fallet Katti Hoflin. En bok med hög igenkänningsfaktor för dig som har en tvåtreåring: Karlsson är inte trött.

Clean up woman

2007-09-30T12:14:00.000+02:00

I fredags städade jag medan maken bakade tårtor. Hittade en legokatalog. Läste texten till ett dockhus i rosa: "Många roliga saker ingår, till exempel dammsugare och akvarium". Okej för akvarium, men sedan när är det roligt med dammsugning?

A boy named Sue

2007-09-30T11:40:00.000+02:00

Nä, Sue blev det inte. Zakarias heter han. Hadar Zakarias. Så nu vet ni.

Ingen vill veta var du köpt din tröja

2007-09-27T12:18:00.000+02:00

In support of our incredibly brave friends in Burma: May all people around the world wear a red shirt on Friday 28. Please forward!"

Some other time

2007-09-25T20:02:00.000+02:00

Det som är mest tilltalande med Facebook är nog ändå möjligheten att få veta vad ens vänner och bekanta gör just nu i bara en mening. Det finns även en lockelse i att få dela med sig av vad man själv gör med hjälp av bara några få ord. Möjligen har det något att göra med min ständigt närvarande känsla av tidsbrist. En tidsbrist som jag måste bli vän med på något sätt. Ett sätt är ju förstås att inte inbilla sig att man ska hinna med så mycket. Jag har inte betraktat mig själv som någon tidsoptimist tidigare. Men det är ju inte så att man får mindre att göra när man får ett till barn. Det jag längtar mest efter att hinna med är att skriva och att läsa. I flera dagar har jag tänkt skriva nåt här. Och i min odagliga dagbok. Och lite annat. Men jag är som Alfons "Jag ska bara...och så kommer jag aldrig hit. Det är så mycket vardagsmysterier som ska lösas först. Som det om vem det är som fyller min diskbänk med smutsiga tallrikar varje dag.

Och jag längtar efter att göra ingenting. Eller snarare; att ha ro att göra ingenting och njuta av det.

Friends

2007-09-23T00:58:00.000+02:00

Fint att få besök av en vän som man tror ska följa med på konsert på Pinkerton men som istället avfrostar ens frys och sedan stannar hemma hos en och sover. Vänner är bra att ha.