kompetens och lärande

Du ska inte prata med mig om film. Om du ber mig säga tre filmer jag tycker om så kan jag ge dig ett svar, men försök inte diskutera handlingen med mig. För jag kommer inte ihåg. När det kommer till film är det riktigt uselt ställt med minnet. Jag har överhuvudtaget svårt med bildminnen. Jag vet inte hur saker ser ut, och kan alltså inte rita de enklaste saker, såsom en cykel eller en groda. På en Pictionarynivå klarar jag mig väl hyfsat, men veackve och prestationsångest om jag har längre tid på mig och verkligen borde veta var på en cykel sadeln är placerad eller hur en groda kan ha fyra ben fästa på kroppen.

På telefonnummer är jag däremot en fena! Sånger går ännu bättre. Tänk om det fanns en sång för allt man ville lära sig. Tänk om man i skolan hade sjungit Europas huvudstäder och kroppens organ istället för att traggla blindkartor. Om jag hade fattat det här under min gymnasietid hade jag väl skrivit egna sånger, som syrrans klasskompis på sjuksköterskeutbildningen som skrev en sång om blodomloppet, om jag inte minns fel. Dottern börjar förskoleklass till hösten. Det känns jättekul, och det blir oerhört spännande att se hur skolan har utvecklats sedan jag själv gick. Jag drömmer om en skola som uppmuntrar och lyfter fram all sorts kompetens, och inte oreflekterat använder den kulturellt och socialt medelklassiga måttstocken till all bedömning.