Glad

Fick en fin bild skickad till mig ikväll. Kan numera titulera mig Trippelfaster. Jag hälsar dig, lilla liv, välkommen ut till stora världen/Slandrom. Grattis H och G!

Bläckfisk, delfin eller ko?

Jag stressar upp mig själv ibland. Idag var en sådan dag. Jag råkade få för mig att hämta barn, hämta grus, grusa isgården, göra ett snabbt julklappsärende, hjälpa barnen att färdigställa pysseljulklappar, handla och laga mat, fixa köket, leta adresser till gamla bekanta, ringa en kompis till dottern, göra mig iordning för kör och sortera och hänga tvätt skulle gå bra att göra samtidigt.

Det finns tillfällen då man önskar att man vore en bläckfisk.


Fast om jag tänker en gång till så är det nog mer en större hjärna jag skulle behöva. Om man skulle vara ett intelligent djur - en delfin? Lära sig prioritera och göra en sak i taget. Inte ta i så. Nä, förresten, en MINDRE hjärna vore nog bättre. Mindre kreativitet och mindre intelligens. Jag skulle behöva vara mer av en ko. Ha mer av förmåga att sitta under en korkek och lukta på blommorna.

Oj, vad sent det blivit. Nu går jag till sängs. På återseende.

Satsa på dig själv

Floating. Chokladprovning. Julpysselkväll. Relaxavdelning i källaren. Bubbelpoolfest. Låter det inte skönt?


Eller så får vi tänka till så inte alla "satsa på dig själv kvinna"-kvällarna blir nya krav i jakten på det perfekta livet.



Själv har jag deltagit i både chokladprovning och julpysseldag. Och du?
Flest avslappningsaktiviteter innan man dör vinner.

Den här boken skulle jag vilja läsa...

"Bara det blir bra för mig," "Mitt barn ska få det bästa", "så länge ingen ser mig kan jag...". För mycket av den sortens inställning stör mig. Jag längtar efter att det ska finnas tankar och handling som inte bara baseras på vad som är bäst för mig. Har väl fått en för stor dos Bamse de senaste åren. Jag vill ha mer av funderationer och diskussioner om hur vi tillsammans kan göra nåt åt det där som skaver. Fredrik Lindström tipsar i senaste numret av boktidningen "VI läser" om "Tid, rum, individ, kollektiv" av Johan Asplund. Länk här:

http://books.google.se/books/about/Tid_rum_individ_och_kollektiv.html?id=u5GqGAAACAAJ&redir_esc=y


Boken sorteras under socialpsykologi. Låter hemskt intressant. Men tungt. Kan ingen läsa den och skriva ett,låt oss säga 20-sidigt referat. Det klarar jag nog. Sedan förändrar vi världen. Eller hur?

(Kommer plötsligt att tänka på en affisch jag och maken har, numera i källaren. På den står det ungefär såhär: "Utopist -javisst! Varför drömma om något sämre än det ideala samhället?")

önskelista

Funderade på om det var nåt jag skulle kunna önska mig i julklapp. Kom fram till att jag skulle vilja ha en sånhär dag i julklapp:
Efter en skön sovmorgon börjar dagen med en framdukad frukostbuffé med tillhörande dagstidning. Jag läser hela tidningen. Sedan tar givaren med mig till en massör, och jag får en helkroppsmassage. Efter det tar jag och givaren en promenad till en träningslokal i närheten av mitt hem, ett ställe som känns vagt bekant. Kanske har jag besökt lokalen i en svunnen tid, ett annat liv. Där väntar en tränare som instruerar mig i hur träningsredskapen fungerar, och så tränar jag en stund, högst 45 minuter, rätt så lågintensivt. Tränaren berättar att det är den absolut bästa metoden för att stärka ben och rygg. Tränaren nämner också att man, för att uppnå bästa resultat, bör träna högst en gång varannan vecka. Sedan tar givaren med mig till en god lunch, kanske blir det en grönsaksgryta med stark kryddning. Vidare tar givaren med mig till en frisör, som klipper mig. Kanske tar jag hål i öronen på samma salong. Efter det kommer en optiker med en väska med, låt oss säga fyra glasögonbågar, som valts ut för att de alla passar just mig så bra. Optikern har utvecklat specialsyn och kan, genom att bara se på mig, avgöra vilken styrka jag behöver på glasen, och jag slipper gå på synundersökning. Med lätthet väljer jag vilka bågar jag vill köpa och betalar. Efter att jag valt glasögon får jag veta att givaren har bestämt vilken typ av mobiltelefon jag behöver. Jag köper den. Istället för att leka med min nya mobiltelefon är det nu dags att bada i ett nybyggt äventyrsbad med familjen. Barnvakterna hämtar barnen efter badet och en skön säng rullas fram. Allt blir tyst och mörkt, och jag får höra att nu är det dags att vila, ta den tid du behöver. Jag vaknar pigg och fräsch och tar på mig nåt snyggt och går på en trevlig middag på restaurang tillsammans med givaren och andra goda vänner. Efteråt bjuder givaren hem alla i sällskapet på efterrätt, nåt med mycket choklad, och jag och de övriga i sällskapet spelar sällskapsspel och pratar livets väsentligheter natten lång...eller tja, tills jag somnar i soffan. En sån dag, önskar jag mig, på ett ungefär.


Eller så en bok. Ja, en roman vill jag gärna ha i julklapp.


Och nu, när jag tänkt på allt jag tror jag behöver, och till och med fått det på pränt - nu kanske jag skulle göra slag i saken och boka den där träningsgenomgången, frisören, optikern och massagen?

Ähh, vad tråkigt...jag gör det en annan dag.

Är det inte ett märkligt sammanträffande

...att romanen jag just nu läser, "Maken" av Gun-Britt Sundström, utgiven 1976 - visar sig vara radioteater på min hemväg från jobbet mittinatten?

Blähuvud

Blä. Migrän igen. Lite för ofta den senaste tiden. Är på jobbet ändå. Man tänker ju på de andra och hur svårt det är att skaffa vikarie med en halvtimmes framförhållning. Inte går det fort fram idag för mig. Men jag finns här.

summering köpfritt

Jag hade nog tänkt att det där med köpfri månad skulle ge några fler avtryck här på MaNos händer. Men så kom annat emellan, som gjorde det svårt att prioritera skrivtid på bloggen.

Köpfri månad var bra, men inte tillräckligt lång. Först hade jag tänkt skriva upp en lista på saker som poppade upp i mitt huvud som saker jag trodde att jag behövde köpa, för att se hur mycket jag tänkte på köpande/tjänade på att avstå. Fast sedan kom jag på att det antagligen bara skulle innebära att jag gick och köpte alla sakerna på listan när Köpfri månad tog slut. Och då var det ju liksom ingen vits med att ha köpfritt. Och så sa jag att om jag köpte nåt ändå så skulle jag betala lika mycket till de svältande på Afrikas horn. Jag dividerade med mig själv kring ifall jag kunde köpa torkarblad till bilen trots köpstopp. Kom fram till att jag inte kunde äventyra sikten i bilen för att jag hade kommit på nån fånig idé om köpstopp. Jag menar - torkarblad var ju något jag Verkligen Behövde. Fast,resonerar jag så så Behöver jag nog det mesta jag köper. Till exempel står en del stora investeringar (nåja, ingen bil eller så) på höstens fixarlista såsom kupévärmarerumsmattabelysningpåfleraställencd-brännareskrivareskridskorglasögonmatberedare. Fast det är ju inte så att hela hemmet faller samman ifall inte allt det där blir fixat i höst. Liksom det inte gjorde det förra hösten. Och en del skavanker och otillräcklig belysning kan man ju faktiskt leva med. Allt ska nog inte vara perfekt. Jag blir ofta misstänksam mot människor som vill ha det perfekt. För jag undrar var det finns plats för oss andra i den världen. Jag la pengar på torkarblad (och lika mycket till de behövande i Afrika).


Det jag hann märka på en månads köpstopp är hur mycket tid jag sparar på att inte köpa, hinner en sväng på biblioteket istället för på loppis, och får tid att läsa boken istället för att surfa efter kläder eller lampor eller personligapresenter.

Men jag ska också villigt erkänna att jag saknade köpandet, eller ialla fall tanken på att kunna göra fynd. Trots att det bara rörde sig om en månad. Jag köper - alltså är jag??? Tänk, det trodde jag inte om mig.

Konsumtion tål att funderas på ur en massa synvinklar. Jag kommer att fortsätta, både att konsumera och fundera. Och diskutera. Jag vet att vi är fler. Det är bra.

Allt har sin tid - läsa och skriva

Allt har sin tid. Och hösten är definitivt en tid som gjord för att läsa. Min syster lånade ut en bok skriven av Märta Tikkanen, "Rödluvan", utgiven 1986. Oj, så bra.
Och jag fick lust att skriva igen. Sicken tur att jag fått tillbaka min utlånade bärbara dator (som svärmor kallar lapporten) så jag kan stänga in mig och skriva när andan faller på. jag har flera andra boktips som står i hyllan och väntar på att läsas, bl.a Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam" och Goldmans "Kärlekskursen". Och så vill jag läsa MajGull Axelssons "Moderspassion", fastän det är en hemskt ful titel på en roman.

Du som blivit lovad att låna "Familjens projektledare säger upp sig" kan gärna komma förbi på en kopp kaffe och hämta den nån dag.

Jag blev så himla glad när jag fick se det min 6-åriga S hade knåpat ihop idag efter förskolan - sin första helt på egen hand gjorda bok med bilder och titel, utan att alls rådfråga sin ömma moder om stavning. "Balettflickor och killar" var den underbara titeln. Min skrivande, läsande fina flicka med massor av idéer och gryende självständighet! Mammahjärtat svämmar över.

nu räcker det

Nej.
Nu räcker det. Det här måste vi göra något åt. Men hur?
Och inte går det att skriva om här.
Stark känslomässig stress över nåt som inte fungerar, men inte är så lätt att komma åt. Suck.

Den ostädade sanningen

Den här vill jag läsa:

http://www.bokus.com/bok/9789174241228/family-living-den-ostadade-sanningen/

diskmaskinselände

okej...köpfri månad kommer med en del prövningar. Diskmaskinen tycks ha lagt av. Igen. Tidigare har vi iofs, medelst övertalning, lyckats få den att funka igen. Men hurmångagångervillmanbetalaenreparatör1000kronorförattlaganåt som sedan ändå bara funkar sisådär?

Vi borde nog köpa en ny. Nästa månad?

Så nu handdiskar vi. Jämtochalltidochhelatiden.

en liten återbetalning

Jag har en man med ganska liten koll på lönen, och han har en fru som visst har det också. De lärde får väl tvista om huruvida man kan begära att även jag ska ha koll på hans lön, däremot torde man väl kunna ha en blygsam önskan om att åtminstone lönekontoret hade koll på utbetalningarna och löneförhöjningen och sysselsättningsgraden och föräldraledigheten. För hade de det hade vi sluppit få besked om att vi är återbetalningsskyldiga för att maken fått ut för mycket lön under en tid. Tur att vi är så ekonomiska att vi åtminstone fattat att vi måste ha ett sparande. Annars hade det varit tristare än tristast att betala tillbaka 40 000 kronor. Vi klarar det. Men det kanske blir fler köpfria månader här framöver.

Ljust och fräscht

jovisst ja, jag kanske ska nämna att jag blivit ganska inspirerad av boken Ljust och fräscht" av Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Tack Jenny och Håkan för tipset!
Oj vad jag har skrattat mig igenom boken, inte bara åt andra, utan även i högsta grad (generat) åt mig själv. För den är träffsäker. Du som inte läst den - gör det. Särskilt om du funderar på att bygga om eller ut eller flytta till ett bättre boende.

nästan köpfri september

Nå, hur ska mina regler se ut för en månad utan köp?
1. Jag får handla mat och förbrukningsvaror som tandkräm o.s.v. (om det verkligen inte går att gräva fram ur någon gömma)
2. Jag får köpa klädesplagg till barnen om det är akut (t.ex. att ett regnställ går sönder)
3. Jag får köpa present åt födelsedagsbarn om det inte finns något som passar i presentlådan
4. och - det kanske fuskigaste - jag får köpa upplevelser såsom teaterbiljetter eller mat på restaurang. Det vill jag inte vara utan.


Och allt annat ska jag verkligenverkligen försöka komma ihåg att inte köpa. Frånoch med torsdag till sista september. Och glömmer jag bort mig och köper så måste jag skänka motsvarande summa till drabbade av svältkatastrofen i Afrika.

Det här betyder att jag inte ska slinka in på loppisar när jag har en stund över. Jag ska inte kolla efter en lösning med extra frys om det inbegriper ett köp. Jag ska tänka mig för kring vad jag köper. Och jag ska ägna tid åt att tänka på annat än när jag ska få tid att fixa ditten och datten. Det ska bli skönt.

En annan månad kanske det blir internetfritt. Fast hur ska jag klara mig från det välbehövliga i att skriva här, oavsett huruvida jag vet om någon läser det skrivna eller inte?

Jag får nog med maken på köpfri månad också. Vi har bara inte hunnit prata ihop oss om det än. Kanske kommer andra regler att gälla för honom. Han får ju bestämma själv vilken nivå han vill lägga det på. (men jag får inte skicka honom att köpa saker jag inte får). Så.

Om fynd och återbruk

Jag har fastnat i ett fyndarbeteende. Jag har länge ursäktat mig med att jag fyndar på loppisar, och då är det okej. Jag menar, det sliter ju inte på miljön att återanvända, eller hur? Och tänk vad mycket mer personligt jag får det.

Varför har det blivit så många fynd på senare tid? Ett svar är att jag fått mer pengar sedan jag slutade plugga. Ett annat är att det finns en loppis bakom varje krök nuförtiden. En vanlig helg på väg till jobbet tror jag att jag lugnt kan räkna in sex loppisskyltar innan jag är framme.

En skön sommarkväll drog jag med barnen och mina föräldrar till ett café för att smaka på en välkänd räkmacka. Det visade sig att det var en tokstor loppis där. Fullt med folk. Och jag for, som vanligt, runt som en tok för att fynda. Helst skulle jag hitta nåt som jag förstod värdet av men inte de andra. Och jag tänkte än en gång att vad bra det är att folk äntligen har insett hur viktigt det är med återanvändning. Och att de förstått att vi kan få tag på nästan allt vi behöver begagnat.

Tills jag plötsligt vaknade till och insåg att det antagligen förhåller sig precis tvärt om. Där på loppisen fanns bord efter bord med saker vi inte behöver. Saker som vi lättvindligt köpt, för att vi vet att när vi tröttnat på dem så kan vi sälja dem vidare på loppis. Usch. Jag började känna loppisstanken. Jag är inte helt botad från fyndarbeteeendet. Men aningens trött på mig själv. En bra start, tror jag. Jag har bestämt mig för att prova att låta bli att köpa saker under nästa månad. Mer om det i nästa inlägg.

Arbetplatsen hemmet nu och då

Lägenhetens väggar bågnar. Vi har alldeles för mycket saker och vi håller för dålig ordning på det hela. Jag står inte ut. Jag som trott mig vara en kritisk konsument går hela tiden på att tro att livet blir enklare om jag köper ditten och datten.

Igår drog jag med mamma på visning av Kvinnors rum. Det är en finfin utställning som bybor i Bodbysund ordnat kring hur kvinnans arbetsplats hemmet har utvecklats under 150 år. Tyvärr är det försent för er som inte sett utställningen att faktiskt få se den, eftersom den visas sista gången idag, för att sedan rivas.

Det är svårt att tänka sig allt arbete som låg bakom anskaffandet av t.ex. en ny klänning i ett självhushåll kring 1850. (hålla får, klippa får, tvätta ull, karda ull, spinna tråd, väva tyg och så sy klänningen för hand). Och jag tänker på ting som utvecklats för enklare hantering av vardagens arbete (bykkar - tvättmaskin, sop - dammsugare, konservering -frys, eldstad - elektrisk spis, oljelampa - elbelysning). Och först tänker jag på kvinnans lättnad över moderniteterna. Och vad mycket tid och kraft hon måste sparat när de kom.


Sen tänker jag på vår ständiga förbättringsiver. På fångenskapen i hur mycket vi jobbar i lönearbete för att få råd med allt. På hur lite vi tror att vi hinner men hur enormt spretig vår dag måste vara jämfört med 1850-talskvinnans dag.

Nej, det var nog inte bättre förr. Men jag känner att min gräns är nådd. Jag måste ta tillbaka initiativet från allt som stjäl min tid.

Oväntat trevligt resesällskap

Ibland tycker jag att jag har knepiga arbetstider. Som ikväll - jobba till 00.30 och så köra en halvtimme hem genom natten. Men när jag slog på P1 fick jag oväntat sällskap i bilen, och det av den person som jag allra helst har som resesällskap en mörk natt på väg hem - Stefan Sundström. Han pratade på sitt stefanska charmiga vis om odling, syrning och vad barn bör äta och inte. Lyssna du också!

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=950&artikel=4651598