Note to oneself

Det händer att jag försöker skala bort tidstjuvar. Det händer att jag tar fel. Komihåglapp till mig själv: Glöm inte bort att träffa vänner fastän allt känns stökigt och tidspressat. Kom ihåg att en vänträffad Maria blir en mer tillfreds mamma. Kom ihåg att ett stökigt inre kan städas med hjälp av vän-samtal.

Vitt och lantligt

Kunde inte låta bli att titta på de här bilderna.http://norran.se/2012/02/livsstil/titta-in-hos-linda/ Kanske inte riktigt min stil, men ibland kan jag fascineras av hur konsekvent nån ids inreda. Jag vet inte vem Linda är. Om hon lever tillsammans med nån vet jag inte. Men när jag ser såna här perfekta vita hem med plats för tittahärstårjagietttomtfönsterochärentvålifintpapper så tänker jag att här finns inte plats för två. Har svårt att tro att en man (fördomsfullt?) skulle trivas bra och känna hemmet som sitt om det såg ut sådär. Eller några frigörelsekämpande tonåringar. Jag är fascinerad.

Blommor och bin

Tänker tillbaka på min högstadietid ibland, på vilken överjävlig period det var. Aldrig förr eller senare i livet har osäkerheten varit så stor och gruppens åsikter så tongivande. Fast bara överjävligt var det förstås inte. Jag hade också en fantastiskt rolig kompistid, där vi var ett stort nytt gäng som hade kul tillsammans varje helg.

Jag och en kompis pratade nyligen om tonårstiden, apropå att många unga känner en stor press när det gäller sex. Vi tänkte efter så det knakade, men kan inte minnas att vi någon gång under högstadiet kände press på oss att vi skulle vara sexiga. Se ut som skolans snyggaste ville man väl i smyg, (utåt sett stod man över sånt) - men sexiga? Det fanns liksom inte på kartan.


Jag har hört en radiodokumentär om unga och tjat-sex. (www.sr.se P1 Barnen Svårt säga nej till tjatsex) Där berättar 18-åriga Marcia nånting i stil med att när man har sex med en date som man inte känner så väl så vill man ju inte prata med daten om hur man vill ha det de första gångerna - det är liksom för känsligt. Sen, när man lärt känna varandra mer, och litar på varandra så kan man prata om sexet och säga hur man vill ha det och inte, t.ex att något gör ont eller att man behöver ha det på ett annat sätt för att bli mer upphetsad.
Det känns ganska precis tvärtom än hur jag tänkte i tonåren. Jag tänkte "först lära känna och lita på, sedan ha sex". Kanske är det varje generations uppgift att i någon mån förundras/förfasas över den senares sexuella liv?

Jag vet att det är svårt att prata om sex på bra sätt. Jag har pratat med ungdomar på både mer och mindre lyckade sätt. Jag har varit med och spridit vidare normerande föreställningar. Jag har gått andras ärenden och ondgjort mig över beteenden som borde stå var och en fritt. Förlåt. Jag ska försöka lära mig av mina erfarenheter och göra det bättre nästa gång. Tack för dokumentären, P1.

Glad

Fick en fin bild skickad till mig ikväll. Kan numera titulera mig Trippelfaster. Jag hälsar dig, lilla liv, välkommen ut till stora världen/Slandrom. Grattis H och G!

Bläckfisk, delfin eller ko?

Jag stressar upp mig själv ibland. Idag var en sådan dag. Jag råkade få för mig att hämta barn, hämta grus, grusa isgården, göra ett snabbt julklappsärende, hjälpa barnen att färdigställa pysseljulklappar, handla och laga mat, fixa köket, leta adresser till gamla bekanta, ringa en kompis till dottern, göra mig iordning för kör och sortera och hänga tvätt skulle gå bra att göra samtidigt.

Det finns tillfällen då man önskar att man vore en bläckfisk.


Fast om jag tänker en gång till så är det nog mer en större hjärna jag skulle behöva. Om man skulle vara ett intelligent djur - en delfin? Lära sig prioritera och göra en sak i taget. Inte ta i så. Nä, förresten, en MINDRE hjärna vore nog bättre. Mindre kreativitet och mindre intelligens. Jag skulle behöva vara mer av en ko. Ha mer av förmåga att sitta under en korkek och lukta på blommorna.

Oj, vad sent det blivit. Nu går jag till sängs. På återseende.

Satsa på dig själv

Floating. Chokladprovning. Julpysselkväll. Relaxavdelning i källaren. Bubbelpoolfest. Låter det inte skönt?


Eller så får vi tänka till så inte alla "satsa på dig själv kvinna"-kvällarna blir nya krav i jakten på det perfekta livet.



Själv har jag deltagit i både chokladprovning och julpysseldag. Och du?
Flest avslappningsaktiviteter innan man dör vinner.

Den här boken skulle jag vilja läsa...

"Bara det blir bra för mig," "Mitt barn ska få det bästa", "så länge ingen ser mig kan jag...". För mycket av den sortens inställning stör mig. Jag längtar efter att det ska finnas tankar och handling som inte bara baseras på vad som är bäst för mig. Har väl fått en för stor dos Bamse de senaste åren. Jag vill ha mer av funderationer och diskussioner om hur vi tillsammans kan göra nåt åt det där som skaver. Fredrik Lindström tipsar i senaste numret av boktidningen "VI läser" om "Tid, rum, individ, kollektiv" av Johan Asplund. Länk här:

http://books.google.se/books/about/Tid_rum_individ_och_kollektiv.html?id=u5GqGAAACAAJ&redir_esc=y


Boken sorteras under socialpsykologi. Låter hemskt intressant. Men tungt. Kan ingen läsa den och skriva ett,låt oss säga 20-sidigt referat. Det klarar jag nog. Sedan förändrar vi världen. Eller hur?

(Kommer plötsligt att tänka på en affisch jag och maken har, numera i källaren. På den står det ungefär såhär: "Utopist -javisst! Varför drömma om något sämre än det ideala samhället?")

önskelista

Funderade på om det var nåt jag skulle kunna önska mig i julklapp. Kom fram till att jag skulle vilja ha en sånhär dag i julklapp:
Efter en skön sovmorgon börjar dagen med en framdukad frukostbuffé med tillhörande dagstidning. Jag läser hela tidningen. Sedan tar givaren med mig till en massör, och jag får en helkroppsmassage. Efter det tar jag och givaren en promenad till en träningslokal i närheten av mitt hem, ett ställe som känns vagt bekant. Kanske har jag besökt lokalen i en svunnen tid, ett annat liv. Där väntar en tränare som instruerar mig i hur träningsredskapen fungerar, och så tränar jag en stund, högst 45 minuter, rätt så lågintensivt. Tränaren berättar att det är den absolut bästa metoden för att stärka ben och rygg. Tränaren nämner också att man, för att uppnå bästa resultat, bör träna högst en gång varannan vecka. Sedan tar givaren med mig till en god lunch, kanske blir det en grönsaksgryta med stark kryddning. Vidare tar givaren med mig till en frisör, som klipper mig. Kanske tar jag hål i öronen på samma salong. Efter det kommer en optiker med en väska med, låt oss säga fyra glasögonbågar, som valts ut för att de alla passar just mig så bra. Optikern har utvecklat specialsyn och kan, genom att bara se på mig, avgöra vilken styrka jag behöver på glasen, och jag slipper gå på synundersökning. Med lätthet väljer jag vilka bågar jag vill köpa och betalar. Efter att jag valt glasögon får jag veta att givaren har bestämt vilken typ av mobiltelefon jag behöver. Jag köper den. Istället för att leka med min nya mobiltelefon är det nu dags att bada i ett nybyggt äventyrsbad med familjen. Barnvakterna hämtar barnen efter badet och en skön säng rullas fram. Allt blir tyst och mörkt, och jag får höra att nu är det dags att vila, ta den tid du behöver. Jag vaknar pigg och fräsch och tar på mig nåt snyggt och går på en trevlig middag på restaurang tillsammans med givaren och andra goda vänner. Efteråt bjuder givaren hem alla i sällskapet på efterrätt, nåt med mycket choklad, och jag och de övriga i sällskapet spelar sällskapsspel och pratar livets väsentligheter natten lång...eller tja, tills jag somnar i soffan. En sån dag, önskar jag mig, på ett ungefär.


Eller så en bok. Ja, en roman vill jag gärna ha i julklapp.


Och nu, när jag tänkt på allt jag tror jag behöver, och till och med fått det på pränt - nu kanske jag skulle göra slag i saken och boka den där träningsgenomgången, frisören, optikern och massagen?

Ähh, vad tråkigt...jag gör det en annan dag.

Är det inte ett märkligt sammanträffande

...att romanen jag just nu läser, "Maken" av Gun-Britt Sundström, utgiven 1976 - visar sig vara radioteater på min hemväg från jobbet mittinatten?

Blähuvud

Blä. Migrän igen. Lite för ofta den senaste tiden. Är på jobbet ändå. Man tänker ju på de andra och hur svårt det är att skaffa vikarie med en halvtimmes framförhållning. Inte går det fort fram idag för mig. Men jag finns här.

summering köpfritt

Jag hade nog tänkt att det där med köpfri månad skulle ge några fler avtryck här på MaNos händer. Men så kom annat emellan, som gjorde det svårt att prioritera skrivtid på bloggen.

Köpfri månad var bra, men inte tillräckligt lång. Först hade jag tänkt skriva upp en lista på saker som poppade upp i mitt huvud som saker jag trodde att jag behövde köpa, för att se hur mycket jag tänkte på köpande/tjänade på att avstå. Fast sedan kom jag på att det antagligen bara skulle innebära att jag gick och köpte alla sakerna på listan när Köpfri månad tog slut. Och då var det ju liksom ingen vits med att ha köpfritt. Och så sa jag att om jag köpte nåt ändå så skulle jag betala lika mycket till de svältande på Afrikas horn. Jag dividerade med mig själv kring ifall jag kunde köpa torkarblad till bilen trots köpstopp. Kom fram till att jag inte kunde äventyra sikten i bilen för att jag hade kommit på nån fånig idé om köpstopp. Jag menar - torkarblad var ju något jag Verkligen Behövde. Fast,resonerar jag så så Behöver jag nog det mesta jag köper. Till exempel står en del stora investeringar (nåja, ingen bil eller så) på höstens fixarlista såsom kupévärmarerumsmattabelysningpåfleraställencd-brännareskrivareskridskorglasögonmatberedare. Fast det är ju inte så att hela hemmet faller samman ifall inte allt det där blir fixat i höst. Liksom det inte gjorde det förra hösten. Och en del skavanker och otillräcklig belysning kan man ju faktiskt leva med. Allt ska nog inte vara perfekt. Jag blir ofta misstänksam mot människor som vill ha det perfekt. För jag undrar var det finns plats för oss andra i den världen. Jag la pengar på torkarblad (och lika mycket till de behövande i Afrika).


Det jag hann märka på en månads köpstopp är hur mycket tid jag sparar på att inte köpa, hinner en sväng på biblioteket istället för på loppis, och får tid att läsa boken istället för att surfa efter kläder eller lampor eller personligapresenter.

Men jag ska också villigt erkänna att jag saknade köpandet, eller ialla fall tanken på att kunna göra fynd. Trots att det bara rörde sig om en månad. Jag köper - alltså är jag??? Tänk, det trodde jag inte om mig.

Konsumtion tål att funderas på ur en massa synvinklar. Jag kommer att fortsätta, både att konsumera och fundera. Och diskutera. Jag vet att vi är fler. Det är bra.

Allt har sin tid - läsa och skriva

Allt har sin tid. Och hösten är definitivt en tid som gjord för att läsa. Min syster lånade ut en bok skriven av Märta Tikkanen, "Rödluvan", utgiven 1986. Oj, så bra.
Och jag fick lust att skriva igen. Sicken tur att jag fått tillbaka min utlånade bärbara dator (som svärmor kallar lapporten) så jag kan stänga in mig och skriva när andan faller på. jag har flera andra boktips som står i hyllan och väntar på att läsas, bl.a Gavaldas "Tillsammans är man mindre ensam" och Goldmans "Kärlekskursen". Och så vill jag läsa MajGull Axelssons "Moderspassion", fastän det är en hemskt ful titel på en roman.

Du som blivit lovad att låna "Familjens projektledare säger upp sig" kan gärna komma förbi på en kopp kaffe och hämta den nån dag.

Jag blev så himla glad när jag fick se det min 6-åriga S hade knåpat ihop idag efter förskolan - sin första helt på egen hand gjorda bok med bilder och titel, utan att alls rådfråga sin ömma moder om stavning. "Balettflickor och killar" var den underbara titeln. Min skrivande, läsande fina flicka med massor av idéer och gryende självständighet! Mammahjärtat svämmar över.

nu räcker det

Nej.
Nu räcker det. Det här måste vi göra något åt. Men hur?
Och inte går det att skriva om här.
Stark känslomässig stress över nåt som inte fungerar, men inte är så lätt att komma åt. Suck.

Den ostädade sanningen

Den här vill jag läsa:

http://www.bokus.com/bok/9789174241228/family-living-den-ostadade-sanningen/

diskmaskinselände

okej...köpfri månad kommer med en del prövningar. Diskmaskinen tycks ha lagt av. Igen. Tidigare har vi iofs, medelst övertalning, lyckats få den att funka igen. Men hurmångagångervillmanbetalaenreparatör1000kronorförattlaganåt som sedan ändå bara funkar sisådär?

Vi borde nog köpa en ny. Nästa månad?

Så nu handdiskar vi. Jämtochalltidochhelatiden.