Some other time

Det som är mest tilltalande med Facebook är nog ändå möjligheten att få veta vad ens vänner och bekanta gör just nu i bara en mening. Det finns även en lockelse i att få dela med sig av vad man själv gör med hjälp av bara några få ord. Möjligen har det något att göra med min ständigt närvarande känsla av tidsbrist. En tidsbrist som jag måste bli vän med på något sätt. Ett sätt är ju förstås att inte inbilla sig att man ska hinna med så mycket. Jag har inte betraktat mig själv som någon tidsoptimist tidigare. Men det är ju inte så att man får mindre att göra när man får ett till barn. Det jag längtar mest efter att hinna med är att skriva och att läsa. I flera dagar har jag tänkt skriva nåt här. Och i min odagliga dagbok. Och lite annat. Men jag är som Alfons "Jag ska bara...och så kommer jag aldrig hit. Det är så mycket vardagsmysterier som ska lösas först. Som det om vem det är som fyller min diskbänk med smutsiga tallrikar varje dag.


Och jag längtar efter att göra ingenting. Eller snarare; att ha ro att göra ingenting och njuta av det.