Changes
Med den bästa viljan i världen tror jag inte att man kan säga att jag är särskilt fåfäng. Du vill inte veta hur sällan jag borstar håret, tvättar glasögonen eller använder strykjärnet. Borstar tänderna gör jag dock varje dag:). Men en längtan gror i mig. Jag ska boka en ansiktsbehandling. Jag har aldrig varit på en sådan. Det finns människor som tror att de inte kan vara utan ansiktsbehandlingar. Jag har två skäl till att göra en ansiktsbehandling;
1. Jag vill verkligen tro att det är något jag unnar mig, något lyxigt, att någon tar hand om mig och min hud. Jag hoppas också att det känns skönt. Efteråt ska jag gå ut och stråla med min huds nya lyster.
2. Jag tror verkligen inte på att det funkar så. Jag vill göra en observation av själva grejen. Jag tror nämligen att det funkar precis tvärtom. Man går dit, är ganska nöjd med sig själv och det sätt man valt att leva sitt liv, man tror att man har någotsånär koll på tillvaron och att man själv i rätt så stor utsträckning kan påverka de val man gör. Man tänker "Idag ska jag unna mig något". När man kommer dit blir man satt på plats. Man kanske får en fråga om hur länge sedan det var man senast var på behandling. Och så ett vadvardetjagtänktehummande efter bekännelsen.Man får en kommentar här om plitorna och en till där om vikten av att använda en vadedetnuheterkräm regelbundet för ...ANNARS. Egentligen börjar det hela nog med en till synes spontant utslängd kommentar om något i ens ansikte som är det första behandlaren ser, något som måste vara uppenbart för alla som möts av detta ansikte men som jag själv aldrig tänkt närmare på. Och så kommer tanken till en: "Nä, varför har jag väntat så länge med att gå hit? Jag måste börja gå på behandling oftare. Såhär kan jag ju inte ha det!". Kanske köper man den där fantastiska krämen, den var ju dyr men vad ska man göra, man har ju i stort sett inget val. Och sedan får spegeln därhemma en lång tid framöver umgås med en långt mindre nöjd människa - och missnöjdhet kan verkligen göra människor fula.
Ungefär så. Så nu är det bara att testa.
upplagd av MaNo @ 21:05
3 kommentarer:
Jag fick en ansiktsbehandling i present en gång och jag tycker nog du är rätt nära sanningen i din beskrivning. Inte är det jätteskönt heller att någon klämmer plitor...
Däremot kan jag rekommendera massage, det är SKÖNT! Och även om man får en okej hemma så är det inget mot en "riktig" (förutsatt att ens partner inte är utbildad massör förstås). DET är helt klart värt pengarna och något som man kan unna sig och må bra :-)
Du måste ta med i beräkningen att det inte alls är skönt utan ofta tar riktigt ont. Skönt är det oftast först i slutet när de smörjer in ansiktet med nåt som luktar gott och den njutningskänslan består ändå mest av att det onda klämmandet är över.
Nu låter du som en av mina arbetskamrater. Han slog vad med sina lumparpolare om att han skulle kunna börja röka och sen sluta. Det kunde han. Ett tag. Sen fastnade han i det och därefter blev det flera års snusning. Så kan det gå om man tror att man har distans. Känner du att du har brist på behov? Låter jag snusförnuftig?
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida