MaNos händer

onsdag, mars 21, 2012

Skäms...inte!

Var på café med barnen idag. En kvinna bad cafépersonal om hjälp, för hon hade råkat spilla ut sitt kaffe så duken var alldeles förstörd. Sa hon. Och hon sa att hon skämdes. Cafépersonalen försäkrade att det var ingen fara alls, det är sånt som händer. Vi fick plats nära kvinnans bord, så jag hörde henne säga det till sin väninna igen. Att hon skämdes så fruktansvärt. Beklämmande. Funderade på om jag skulle säga åt henne att sluta skämmas på momangen. Men det gjorde jag inte, det hade väl antagligen bara blivit värre om jag uppmärksammat hennes belägenhet.


Jag minns när vi var tonåringar och minsta lilla sak man gjorde fel var Menguuuuusåpinsamt. Skönt att ha kommit ifrån det stadiet, även om jag fortfarande först tänker på ifall nån såg att jag ramlade innan jag känner efter om jag skadat mig.

Tyvärr är vi kvinnor i många fall, genom hela livet, alltför duktiga på att granska och kritisera varandra när det gäller oviktigheter (håll ordning hemma, var alltid ren och fräsch, och glöm för allt i världen inte att hänga med i trenderna och bygga om köket vart femte år). Det enda riktiga är att smälta in. Stick inte ut, för då ska du få!

Ja, jag skriver kvinnor, för jag upplever att det ofta förhåller sig precis tvärtom i många avseenden mellan män. Där upplever jag det som att det är hög status att gå sin egen väg, inte låta någon annan definiera vad som är rätt.

Äsch, vad var det nu jag ville säga med det här? Tappade bort mig en smula. Men ni kanske fattar? Blir ibland förskräckt över hur lite folk vågar. Och hur det hindrar dem. Till viss del blir det ju bättre ju äldre man blir. Men kvinnan på caféet var i sjuttioårsåldern, typ. Det finns andra saker jag skäms för (typ rik västerlänning som borde göra mer för världens nöd). Hoppas jag aldrig kommer att känna att det är fruktansvärt pinsamt att ha spillt ner duken på ett café. Och inte ni andra heller.

(Själv har jag ju för övrigt råkat elda upp personalsängen på jobbet. Jag skäms inte för det. Okej, lite onödigt kändes det ju, men det var ju också verkligen osmidigt att det satt en lampa där så att det kunde uppstå en brand om man är lite glömsk som jag.)

Etiketter: , ,

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]

<< Startsida