Vitt och lantligt
Kunde inte låta bli att titta på de här bilderna.http://norran.se/2012/02/livsstil/titta-in-hos-linda/ Kanske inte riktigt min stil, men ibland kan jag fascineras av hur konsekvent nån ids inreda. Jag vet inte vem Linda är. Om hon lever tillsammans med nån vet jag inte. Men när jag ser såna här perfekta vita hem med plats för tittahärstårjagietttomtfönsterochärentvålifintpapper så tänker jag att här finns inte plats för två. Har svårt att tro att en man (fördomsfullt?) skulle trivas bra och känna hemmet som sitt om det såg ut sådär. Eller några frigörelsekämpande tonåringar. Jag är fascinerad.
3 kommentarer:
Mm, jag känner till ett sånt där hem där mannen varit otrogen ett gäng gånger, kanske är det för att hon försöker få honom att vara en tvål i ett fint papper... Väldigt bra beskrivning, den tror jag att jag kommer att knycka. KRAM
Oj då, hoppas han lyckas bryta sig ut mellan alla tvålar och fina linnedukar nångång och nå fram till henne och säga "nä stopp nu, såhär kan vi inte ha det - var finns det plats för mig i det här museihemmet"...eller så är det kanske dags för honom att gå vidare. Knyck på du!
Lustigt. Personligen känner jag mig som kvinna INTE bekväm i krusidulliga hem. Ju fler fraktaler desto värre. Fast näe, inte minimalism heller. Men jag påpekade för en karlkompis en gång min skepticism inför rosavolangiga sovrum och han krossade min fördom med att för *honom* var det HELT rätt - ett tecken på att hon brydde sig, om honom. Typ. Tjahapp! Alla är vi olika kunde jag konstatera.
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida