Yes we can

Om du ringer min svåger när du kört vilse en kväll kan han fråga om du efter kiosken kört förbi en villa med en Toyota Corolla innan du svängde och sedan genom ett radhuskvarter där först en Ford Mondeo, sedan en Citroën Nemo, och slutligen en Honda CR-V stod vid radhusuppfarterna. Och isåfall är det bara att svänga till höger just efter Mazda B 2600:an. Japp, tur att du ringde honom, nu blev det ju lätt som en plätt. För svågern är det helt självklart att lägga bilmodeller på minnet. Själv tittar jag ofta ut genom sovrumsfönstret och ser grannnen tvätta bilen. Men om du frågar mig vad han har för bil kan jag inte ens säga vilken färg den har.

Jag hyser ingen önskan att bli bra på bilmärken; jag är bara fascinerad över att tänka på vilka förmågor jag och andra i min omgivning har och hur vi använder dem. Och hur medvetna vi är om våra förmågor.

På min arbetsledares anslagstavla stod ungefär såhär: “Kom ihåg; Det som är självklart är klart bara för en själv.”
Mina barn lär mig en hel del om det där. De gör saker som jag inte förväntar mig, exempelvis när lillebror äter ett knäckebröd från långsidan. Och det blir inget standardäppelskrutt kvar när en tvååring äter ett äpple. Jag har blivit varse att jag kan en hel del om balans som mina barn inte kan. Jag vet att när de lutar sig långtlångt ut på stolen för att nå bananen på hyllan eller lägger den där klossen sådär längst upp på tornet...då är fallet ett faktum. Jag glömmer ofta att tipsa barnen om att hålla till höger på stigen så att de slipper brännässlorna. Jag tror att de redan vet det. Och jag blir förvånad när de, till synes helt obekymrade om maskars eventuella existens, slänger in hallonen i munnen direkt.

Jag må vara lite trögtänkt, men jag får en aha-upplevelse varje gång jag är med barnen och inser att mitt “rätta” sätt att göra saker på är alldeles självklart inlärt.
Min svåger har alltså en förmåga att ge vägbeskrivningar genom att tala om vilka bilar som står vid villauppfarterna. Jag är nyfiken på vad jag kan som jag knappt vet att jag kan och som andra tycker är märkligt.