ack ve ack ve min jämmer stor

Om man bor många i ett hus får man anpassa sig en del. En del bor många i en familj, en del bor många i hyreshus, en del bor många i kollektiv.

Vi har fått klagomål på oss, skriftligt via värden, från nån i huset. Det känns inte kul. Jag försöker förstå. Jag vill inte ha osämja. Gör jag nåt som stör andra vill jag fundera på om jag kan sluta med det. Men jag vill kunna leva utan att tassa omkring också.

En som jag som helst vill bo i kollektiv

har andra gränser än en sån som du
som vill ha ordning och reda och har andra tider

som inte står ut

med att på gräsmattan står en trasig studsmatta som ska lagas när vi letat reda på reservdelar

eller se in i vår stökiga hall när storflickan är klar och springer ut och lillpojken är arg och inte vill klä sig och det sista jag tänker på är att stänga dörren till lägenheten eller när storflickan konstrar och lillpojken redan gått ut och jag vill höra vad han gör därute - är han uppe på biltaket igen?

jag kan förstå att det är viktigt för dig när jag får veta vad du tycker
och jag ska försöka bättra mig och jag ska lära våra barn att plocka upp efter sig (men vem ska lära mig?) och vi ska inte ockupera gården med hinkar, cyklar, studsmattor för vi är fler som bor här jag vet

men smäller i dörren
gör vi det
mer än andra undrar jag?

och springer i trappor på kvällarna?
barnen i säng vid åtta och gudskelov går vi vuxna ut ibland, oftast inte båda, men en i taget - vad som stör i det har jag svårt att ta in

men sorgligast är nog att vi inte kan prata om det för jag vet inte vem du är som tycker det här
så jag spekulerar - fast jag inte gillar det
olika behov är inte lika med osämja
men att prata om - inte med
tror jag är en grogrund

Och mina drömmar om nåt eget får en extra skjuts
kanske är vi färdiga med det här hyreskapitlet i våra liv