Tid att tänka
Eftersom jag blev magsjuk under påsken så fick jag vackert finna mig i att stanna hemma från släktmiddag, kyrkbesök, finväder och andra trevligheter. Familjen åkte iväg. Det var lite trist. Jag såg mer TV på några dagar än jag gjort på ett halvår. Det var gör-om-mig-program, rädda-min-usla-frisersalong-program och frågesporter i parti och minut. Men också en och annan intressant dokumentär. När jag orkade sitta upprätt kollade jag facebook. Och då upptäckte jag något märkligt.
Världen stod inte stilla
fast det absolut kändes så för mig
Facebookmänniskorna höll på med så många saker; de påskpysslade, var på fjällturer och grävde hål i trädgården, de fixade utemöbler och åkte till stugan, de tog cacher och förberedde påskmiddagar. De fixade tårtor och åkte slalom. De grillade. OCH åt påskmiddag. Ja, de verkade äta FLERA gånger under helgen.
Det brukar sägas att barn behöver ha tråkigt. Det gäller i hög grad även mig. Jag är dålig på att skaffa mig tråkig-tid på egen hand, jag tror att jag alltid måste göra nåt. Den ensam-tid jag har går rätt ofta till praktiska göromål. Jag heter Maria och är en sån där facebookmänniska som gör saker hela tiden. Utom när jag är sjuk. När jag är sjuk och ensam hemma får jag tråkigt. För jag orkar och kan inte tvätta, simma, städa gården, plockauppleksakerfrångolvet, sortera papper, medla i bråk, diska, prata i telefon, promenera, leka, torka barn och så vidare och så vidare.
...men när jag är sjuk
hinner jag med boken
och tankarna hinner ikapp
och kraften, lusten att ta tag i det ena och andra eftersatta när jag blir frisk kommer, men jag kan inte göra det - bara tänka kring det. Det gör mig gott. Och det gör idéerna gott att tänkas igenom ett varv till. För jag är ofta rätt impulsiv. Idérik, men rastlös.
...och kanske tråkigheten är en förutsättning?
Och idag kom jag till en inte helt angenäm insikt om mitt eget beteende - jag märker att jag idag börjar gnälla mer om stök och smutsiga barn - och förstår att jag håller på att tillfriskna. Jag lägger mig i och vill styra upp det som maken sköter så bra på egen hand när jag är uträknad. Tål att funderas på hur jag låter, och vilka krav vi kan ställa på varandra.
Etiketter: sjuk, tid att tänka, tråkigt
upplagd av MaNo @ 21:39
2 kommentarer:
Hm, ja känner igen det där... att ständigt vara i farten så där och att lägga sig i överallt... fast, jag är rätt bra på att vara lat och hänga och bättre och bättre på att inte "ligga med" överallt i hela huset och ute på tomten ;-). Klart det är bra att ha tråkigt, det brukar jag i alla fall säga till barnen ;-) Krya på dig Kram
Jag är lite kluven i det där - vill klara vara lat med gott samvete,
men tror samtidigt att vardagen hemma skulle bli mer hängarvänlig om vi i familjen var mindre lata och tog tag i en del saker som att lägga tillbaka saker lite mer där de ska vara, istället för att droppa allt precis där vi står. Jag tycker inte städning är viktigast i livet, men trivs inte heller med stökigheten jag lever i nu, och den acceptans för den vi/jag för vidare till våra barn. I sjuk-tråkigheten har jag funderat på nåra pedagogiska knep för förändring av stöket. Rafflande fortsättning följer...
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida