en usel dag

6-åriga dotra började dagen med denna härliga mening: "Ni kommer aldrig att kunna gissa vad jag såg; pudlar i regnjackor". Jag skrattade och trodde hon berättade om en dröm och såg framför mig långa rader av pudlar i olikfärgade regnjackor (a´la Tinga Tinga för den som sett det). Sedan förstod jag att hon sett dem genom fönstret.

Förskolan vill att jag lämnar barnen vid elva när jag börjar tre. I vanliga fall tycker jag det brukar vara rätt bra, för då får jag lite efterlängtad "egentid" och hinner göra ärenden eller bara lata mig. Men i veckan jobbar jag så många pass och hinner träffa barnen så lite, så när jag fick chans att ha barnen hemma idag så tog jag den. Det blev en urusel dag tillsammans. Jag vet inte när det började eller hur. Jag vet bara att när vi spelade sällskapsspel efter frukost så var alla redan lågintensivt irriterade på varandra - och ja, det liksom bara fortsatte. Jag blev stressad av att barnen hela tiden ville göra olika saker samtidigt - fast med mig inbegripen i allt. Jag hade svårt att koncentrera mig på en sak i taget och det kändes som att de hela tiden ville ha hjälp med något när jag fortfarande hjälpte dem med något annat. Kring lunch började jag längta till jobbet. Vi försökte oss på en omstart, som inbegrep barnprogram på TV, försök till vänliga ord och överseende med varandra och så vidare, men det blev ändå fel. Jag kände mig rätt inkompetent i mammaskapet idag, eftersom jag inte lyckades vända på nåt utan bara tycktes medverka till att vi kom djupare ner. Den där känslan av inkompetens drabbar mig aldrig så där fullständigt på jobbet, även om jag gör en hel del missar och felbedömningar där också. Men det är ju betydligt lättare att tappa humöret hemma. Har liksom för lite behov av att försöka upprätthålla en proffsig fasad inför familjen. När pappan kom hem var det som att vi alla andades ut och tänkte att det blir bättre nån annan dag.

Tänk att en dag som börjar så fint kan bli så fel.

Men Så går en dag än från vår tid, och kommer inte mer. Och jag får ta Blott en dag, ett ögonblick i sänder och sätta in dem i ett sammanhang som är ett liv och tänka att Imorgon är en annan dag.