Do you hear what I hear
Nån gång i början på min Utbildning skulle vi berätta om tre goda egenskaper vi har. Det var häpnadsväckande många som sa "Jag är bra på att lyssna". Det sa inte jag. Vad menar folk när de säger att de är bra på att lyssna? Menar de att de sällan eller aldrig tänker på vad de själva ska säga härnäst istället för att lyssna uppmärksamt, att de inte letar efter roliga eller intelligenta kommentarer, att de aldrig tänker på vad de ska äta till middag och att de faktiskt lyckas avhålla sig från att säga "aha, exakt det där har jag varit med om och jag vet preciiiis hur du känner dig"?
Jag tror inte att jag är så bra på att lyssna. Och inte går det bättre när jag har ungarna med och ska föra ett samtal med någon eller några vuxna. Jag är rätt spontan när jag pratar, och ger mig ofta in i samtalsämnet när jag snappat upp ett ord som jag associerar vidare till. Dessutom händer det att jag inleder med nåt i stil med "det där har jag tänkt på..." och så kommer jag med ett inlägg som jag efteråt förstår inte hade det minsta med föregående att göra. Men ge inte upp om mig! Jag gillar ju både att prata...och lyssna. Och jag försöker bli bättre.
5 kommentarer:
*s* hear hear!
Sant. Ska fundera mer... men undrar spontant: kan man vara både en god lyssnare och en, vad ska vi kalla det, slö lyssnare samtidigt?
Tjaa...hur då menar du?
Om jag ser på mig själv så kan jag känna igen mig precis i det du skriver. Jag tänker på annat, blir upptagen med mina egna associationer och allt som oftast när jag har samtal så har jag ett eller två barn som på olika sätt pockar på uppmärksamheten samtidigt.
Men samtidigt så har jag ofta fått och får höra att jag är en god lyssnare. Inte alltid bara i det professionella lyssnarutövandet (som självklart hjälper med olika tekniker osv).
Då tänker jag att man kan vara både ock. Man kan både vara en god lyssnare och en dålig (eller slö som jag benämnde det i förra kommentaren) -det hela beror på.
Och det varierar dessutom under ett och samma samtal. Och med en vän tänker jag att det nog är som det ska. Där ska inte den ena parten "bara" lyssna. Vår gemensamma vän L och jag brukar kommentera vår oproffessionalitet när vi slänger råd till varandra: och det är det som är så skönt. Någon som lyssnar, men som också associerar fritt och oväntat...
Jodå, jag kan nog variera under ett samtal också i hur god lyssnare jag är, och det är ju en helt annnan sak att samtala med vänner än att göra det proffesionellt. Det senare kommer jag ju dessutom att få lära mig mer av under utbildningen, och det är både nyttigt och kul, tycker jag. Min undran handlar nog mest om vad de som anser att de är bra på att lyssna menar med det. Jag fick en känsla av att det inte anses som särskilt svårt att vara en bra lyssnare. Och så tror jag att man framställer sig själv som en ödmjuk person när man säger att man är bra på att lyssna. Och man ska ju inte förhäva sig...
Det sista (särskilt) tror jag att du har helt rätt i!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida