En tryggad ålderdom

Det ringde en typ från premiepensionsvalnånting häromdagen. Han undrade om jag visste vad det var. Jag lät väl lite tveksam i mitt ja, så han sa "det oranga kuvertet" som förklaring. Sen frågade han om jag gjort ett aktivt val för mina pengar, och lät förvånad när jag sa ja. Jag har mina pensionspengar placerade i etiska fonder. Jag vill inte att mina pengar ska öka för att nån placerar dem i krigs-ellertobaksindustri. Men det sa jag inte. Egentligen ville jag från början inte välja nåt - för det känns som om jag spelar ett spel där spelreglerna finns enbart på japanska - och spelet handlar om nånting diffust som är min ålderdom, som också känns väldigt väldigt långt borta. Och nej, jag pensionssparar inte heller. Och typen frågade om jag var nöjd med avkastningen. Jag ljög och sa ja. Jag har nämligen ingen aning. Jag brukar visserligen öppna det oranga kuvertet som kommer en gång om året, och pliktskyldigast titta på vilken avkastning mina fonder gett. Summan säger mig ingenting. Ingenting. Jag brukar i en minut fundera över vilken slags ålderdom jag kommer att få. Kommer jag att ha barnbarn? Kommer mina barn att flytta långt bort? Kommer jag att njuta av att inte jobba? Och så tänker jag att det spelar nog väldigt liten roll hur jag placerar mina pensionspengar i det stora hela. Men det klart, nåt positivt ger ju de oranga kuverten - "dina pensionspengar är placerade i etiska fonder" ger ju en känsla av att jag är en God Människa Som Gör Så Gott Jag Kan.