Arbetplatsen hemmet nu och då

Lägenhetens väggar bågnar. Vi har alldeles för mycket saker och vi håller för dålig ordning på det hela. Jag står inte ut. Jag som trott mig vara en kritisk konsument går hela tiden på att tro att livet blir enklare om jag köper ditten och datten.

Igår drog jag med mamma på visning av Kvinnors rum. Det är en finfin utställning som bybor i Bodbysund ordnat kring hur kvinnans arbetsplats hemmet har utvecklats under 150 år. Tyvärr är det försent för er som inte sett utställningen att faktiskt få se den, eftersom den visas sista gången idag, för att sedan rivas.

Det är svårt att tänka sig allt arbete som låg bakom anskaffandet av t.ex. en ny klänning i ett självhushåll kring 1850. (hålla får, klippa får, tvätta ull, karda ull, spinna tråd, väva tyg och så sy klänningen för hand). Och jag tänker på ting som utvecklats för enklare hantering av vardagens arbete (bykkar - tvättmaskin, sop - dammsugare, konservering -frys, eldstad - elektrisk spis, oljelampa - elbelysning). Och först tänker jag på kvinnans lättnad över moderniteterna. Och vad mycket tid och kraft hon måste sparat när de kom.


Sen tänker jag på vår ständiga förbättringsiver. På fångenskapen i hur mycket vi jobbar i lönearbete för att få råd med allt. På hur lite vi tror att vi hinner men hur enormt spretig vår dag måste vara jämfört med 1850-talskvinnans dag.

Nej, det var nog inte bättre förr. Men jag känner att min gräns är nådd. Jag måste ta tillbaka initiativet från allt som stjäl min tid.