Den som har flest prylar när han dör vinner, och jag är inte längre övertygad om att jag är en förlorare i det loppet

Jag tänker mycket på konsumtion och antikonsumtion. Det gör nog min bror också. Men medan han kan kallas minimalist så gäller det inte för mig. Jag har prylar så det räcker till och blir över. Och köper ständigt på mig fler. Ofta köper jag på impuls. För att det är fint. För att det är ett fynd. För att jag behöver den. Eller för att det är roligt att köpa. Det funkar inte längre för mig att ha den där tröjan jag gillade i tonåren, ni vet "den som har flest prylar när han dör vinner".

Idag slog jag till på nåt fulfint på en loppis. En sån där fantastisk grej som jag bara inte kunde låta bli att köpa. Och barnen blev förtjusta och började genast leka med den.



Ett lekkök i plåt. Antagligen från 60-70-talet nånting. Före ljust och fräscht-tiden.







Här får kusin D visa vilken storlek köket har.