Vem är Modig?

Jag och sonen klättrade på klippor i skogen. Jag ville inte ta samma väg som han tog utan förklarade att jag skulle gå ner lite längre bort där det inte var så brant. "Är du feg, eller", kom det automatiskt och med en lätt ton av förakt från gulliga sonen. Jag reagerade instinktivt och trillade känslomässigt tillbaka till barndomen när jag fräste tillbaka ett "är jag inte alls det", mest för att jag blev paff. Och så la jag förstås till några vuxna förnumstigheter om att det inte alls handlade om feghet och mod, utan att försiktighet inte var något att håna andra för.

Ser fram emot många pratstunder med barnen allt eftersom de blir äldre. Redan nu har mina barn blivit så stora att det långt ifrån alltid är jag som vet bäst.

Såg filmen "Modig" på bio med familjen idag. Åtminstone Storan (sju år) tyckte den var jättebra, så jag är väl onödigt petig när jag kommer med negativ kritik kanske. Den var ju välgjord förstås, och med en mix av spänning och humor. Båda barnen (pojken fem) tryckte sig tätt mot föräldrarna ibland (tänk anfallande grizzly). Och föräldrarna blundade nästan. Jag tyckte den hade lite väl tunn story för huvudpersonens del, hade hoppats på tydligare hjältedåd. Och ställer mig lite undrande till de hemskare scenerna, som känns tagna ur vanliga "här-kommer-en-best-som-hotar-att-förgöra-allt-vi-har-filmer". Och nu är de scenerna placerade i en barnfilm om en modig flicka. I animerad form och med mycket verklighetstroget återgiven best. Och så lite sensmoral på det. Tjoho. Och så ska vi vara glada och nöjda för att det kommit en film med en Stark Flicka i huvudrollen.

...och nu borde jag knyta hop de här två reflektionerna, men hjärncellerna gick visst nyss och lade sig. Jag hänger nog med dem, godnatt!