Om fynd och återbruk

Jag har fastnat i ett fyndarbeteende. Jag har länge ursäktat mig med att jag fyndar på loppisar, och då är det okej. Jag menar, det sliter ju inte på miljön att återanvända, eller hur? Och tänk vad mycket mer personligt jag får det.

Varför har det blivit så många fynd på senare tid? Ett svar är att jag fått mer pengar sedan jag slutade plugga. Ett annat är att det finns en loppis bakom varje krök nuförtiden. En vanlig helg på väg till jobbet tror jag att jag lugnt kan räkna in sex loppisskyltar innan jag är framme.

En skön sommarkväll drog jag med barnen och mina föräldrar till ett café för att smaka på en välkänd räkmacka. Det visade sig att det var en tokstor loppis där. Fullt med folk. Och jag for, som vanligt, runt som en tok för att fynda. Helst skulle jag hitta nåt som jag förstod värdet av men inte de andra. Och jag tänkte än en gång att vad bra det är att folk äntligen har insett hur viktigt det är med återanvändning. Och att de förstått att vi kan få tag på nästan allt vi behöver begagnat.

Tills jag plötsligt vaknade till och insåg att det antagligen förhåller sig precis tvärt om. Där på loppisen fanns bord efter bord med saker vi inte behöver. Saker som vi lättvindligt köpt, för att vi vet att när vi tröttnat på dem så kan vi sälja dem vidare på loppis. Usch. Jag började känna loppisstanken. Jag är inte helt botad från fyndarbeteeendet. Men aningens trött på mig själv. En bra start, tror jag. Jag har bestämt mig för att prova att låta bli att köpa saker under nästa månad. Mer om det i nästa inlägg.