Där är där man inte är. Här är här där man är.

En ny kurs har börjat. Skönt. Livet har vänt åter. I slutet av kurserna är det mest stress och press med resultatet less. Jag har en ny seminariegrupp med idel trevliga människor, tror jag. Vi fixar studiebesök för att få se socionomers olika yrkesroller och så ska vi fundera på hur det är att befinna sig ”mellan makt och hjälp”. Fast jag har råkat skriva ”mellan makt och kön” två gånger redan. Idag sitter jag på bibblan och ska läsa. Har kollat in Annas, Jessicas och Sandras resdagböcker. Ett tiotal klasskompisar är ute på fältstudier. Ett gäng är i södra Indien, ett i Tanzania och en tjej är i Wales. Visst låter det kul, jag längtar också efter att resa, men i mitt nuvarande tillstånd känns det inte alls lockande. Och södra Indien i värsta sommarhettan är inte min hetaste dröm. Då föredrar jag faktiskt snöslasket här hemma. Jag känner mig som en groda när jag cyklar – man får en lite lustig stil när man vill bereda plats för magen – men våren lyser och det är härligt att ta sig fram rullandes.

På gravidvattengympan igår tränade vi lite avslappning och profylaxandning i slutet. Det känns bra, inte minst för att jag då är tvungen att tänka på att det faktiskt snart är dags att föda barn. Det är märkligt vad mycket i skymundan det kan komma när ett annat barn upptar så mycket av ens tankar. Lägg till tentaångest, uppsatsskriverier och Vardag så är det nästan bara några oväntade sparkar i magen och en hastig blick i en spegel ibland som ger glädjeil över att nåt nytt ska komma in i våra liv. Fast det märks förstås mer och mer. Jag har börjat få lite rygg-och bäckenbesvär och svullna ben och så. Är inte så smidig när det gäller att plocka upp saker från golvet. Och är det nåt vi har hemma så är det saker på golvet.

Nä, nu är det hög tid att ta itu med dagens arbete.

A quiet place

Jag har varit på kvällsmeditation i Landskyrkan. Det var inget jag hade planerat, det bara blev så. Det var ingen som visste att jag var där. Det är en ovanlighet som mitt liv ser ut nu. Det kändes som en ficka i tiden.

As times goes by

Det blir svårare ju fler dagar det går att komma igång med bloggandet igen. Man tror man måste ha nåt stort och viktigt att skriva om för att få skriva. Det har jag inte nu. Tror jag inte. Jag bara skriver så får vi se vad det blir. Det låter som att ni får mina tankar och associationer helt ocensurerat då, men så är det ju inte riktigt. Jag kan ju stryka och ändra innan jag lägger ut det här. Om det blir för pratigt. Om det blir för personligt. Om det blir för tråkigt. Om jag kommer på att jag kan bli stämd för förtal.

Mitt liv just nu

-Det är nån som rör sig inuti min mage. Nån som vill ha plats och gör att jag kan glömma mina vanliga jeans. Nån jag är nyfiken på, längtar efter att lära känna och gruvar mig lite inför att möta. Kring mitten av juni får vi förhoppningsvis ses öga mot öga för första gången.

- Vi har tenta i vetenskap och forskningsmetodik i socialt arbete på torsdag. Jag drömmer om normalfördelningar, urvalsramar och induktiva ansatser på nätterna. Dessutom ror vi snart iland ett stort grupparbete i form av en övningsuppsats. Kursen är frustrerande på många sätt och vis med flummiga och vaga lärare, varierande krav, tidsbrist och oklara kunskaper. Inne sitter jag och pluggar och ute skiner solen som aldrig förr.

-Idag tog jag fram cykeln (eller ja, den har faktiskt stått i cykelskjulet hela vintern) för första gången sedan snön kom. Härligt! Hämtade en förtjust "vi-åker- cykel-hurra!"-dotter på dagis.

-Min dotter är inne i en fantastisk jag-vill-lära-mig-alla-ord-som-finns-period.
Det är spännande att få ta del av hennes funderingar. Det kräver en hel del arbete att följa med i tankegångarna ibland. Här är prov på hennes verbalitet:

"Akta på dig annars hoppa på dig!"

Till sin pappa "Du är inte söt. JAG är söt."

"Vars är min stol" ("vars" är ju ett viktigt ord att kunna om man ska leva i Skellefteå)

(sittandes på toa): "Det går inte att äta bajs med tallrik. Och sked."

"Jag låter arrr" (har just rapat)

"Låt min stol vara, mamma!" (antyder en bestämd personlighet, mamma hade lagt sin fot på ungens stol)

-Plugga, ja. Jag ska nog sätta mig en stund med min favoritbok för tillfället, Social Work Research Methods. Men imorgon blir det barnkalas hos ungens kusiner och sedan sjunger jag med kören i Kåge. Efter det barnvaktar mormor och morfar och jag och maken drar till Pinkerton och spanar in folk och musik. Kul!